Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 3

mm — — — — ——tra sta sin dystra framtid. Det mod hon visat inför mr Lamb hade nu öfvergifvit henne: hon kunde blott tänka: O, hvad min lott är hård! Det var också en hård lott, en lott af strid och ångest, af ensamhet och vaksamhet; en lott, sådan som sällan tillfaller ungdomen och skönheten. Men Beatrice var energisk och stork. Hon ville icke öfverlemna sig åt gsgnlös saknad och håglös sjeltmedöv kan. Det fanns ännu mycket att göra, och hon ville göra det. Hon hade en vacker förmögenhet att värda och äterupprätta ; hon ville fullfölja sin uppgift. Hamhar tagit Gilbert ifrän mig, tänkte hon; Soch han skall se att jag också kan taga något ifrån honom.? Hon störtade upp, ringde på klockan och skickade efter miss Jameson. Deras samtal var kort, men det slutade med tårar å miss Jemesons sida; iy ehuru Beatrice icke bade yttrat ett ord at förebråelse, hade beslutet blifvit afkunnadt: miss Jameson mätte lemua Carnoosie, Dernäst kom ordningen till mrs Scot. Denna dam inträdde dyster, misstänksam och halft trotsig. Hon väntade att bli afskedad, och som hon för Caruoosie hyste denna tillvifvenhet, som de flesta menniskor, hvilka bodde der. faitat för detta angenäma hemvist, blef hon så angenfint öfverraskad, då Beatrice endast iörklurade, att hon hädnnefter var husets verkliga såväl som nominella herrskarinna och att mrs Scot nu egde att al henne, och af henne ensam mottaga order ooh insiruktioner. Jag amnar göra inskränkningar, fortfor hon ; tmonsieur Panel skull bor: — var god och skaffa mig en bra kockerska. Fem tjenare få flytta. Jug behåller sju, de äldsta naturligtvis. Uarnoosie är stort, miss.? (Forts. följer.)