Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 3

rr va; men innan vi lemna detta ämne, så tillåt mig göra er en fråga: Är det absolut nödvändigt att mr Gervoise stannar qvar på Carnoosie?? Notsriens ton frapperade Beatrice. Hon betraktade honom — han såg mycket allvarsam ut, men hon var van vid den fara, som var ny för honom, och hon svarade lugnt: Så länge min mor lefver, måste mr Gervoise stanna qvar på Carnoosie.? 7Gift er då, miss Gordon.? Blodet rusade häftigt upp i Beatrices ansigte, derefter sjönk det långsamt tillbaka igen, och hennes svar lät sorgset och allvarligt: ?Jag kan icke, mr Lamb.? En tältskär kan icke känna mycket medlidande, påstås det; lät oss icke uudra på, om en jurists hjerta icke är ett af de vekaste. Mvn sv mycket han kunde känma. kände mr Lamb för Beutrice der hon nu stod framtör honom, stolt, dyster och hugn — ung, vacker och rik. men ensam — värre än ensam, ty hon var ivungen att hysa sin dödstiende. Hans ertavenhet af livet sede honom. att i en så ojemn strid måste hon bli kutvad, och det kostade på bonom at! förutse hennes nederlag; men om bon ville uppofira eller atveotyra Juga och lycka för sin moders skul!, hvad kunde väl mr Lamb eller hvilken annan som helst då göra för henne? ?Ja, tänkte den sluge herrn, sedan de bade tagit afsked af hvarandra, Phvad kan man göra för cn lågel, som släpper in katten i sin bur?? TRETTIONDE KAPITLET. Med en tung suck sjönk Beatrice ned i en länstol, och begrafvande ansgtet i sinn händer försökte hön samla sina tankar och be.