Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 2

BEATRICE? Roman I tvenne delar. am Julig Fovanagh. Mra Gervojse täckte på sin ungdom, på sitt första Jyckliga äktenskap, och tarken på Bevtrices lyckliga framtid framlockade on sock öf heni:es eget förhärjade hi. Och Beatrice tänkte på Gil bert med djup och biter sorg, men hennes sorg var ungdomens: framtiden låg framför henne — fremuden, som imneslöt strälande lycka eller ädla forger, nästan bättre än lyckan. Men natten, som ofia berättar om igen för oss dagens historia, förtäljer den icke alltid i våra forhoppningars och önskningars språk. Beawice hade många drömm r den natten — händelserika och sällsamma drömmar. Hon såg ändlösa skogar med ändiose gångar. dem hon vandrade upp och red, stänrigt sökans le och adrig finnande Gi-bert. Hon såg vida slätter, öfver hvilka hon följde eliter honom, trött och med så: rade fötiter, och ulitid förgätves; blåa och stormiga sjörr, ötver hvilka hon seglade, föjunde ett skepp med hvita och fägellika vingar utbreddu vid den aflägsna horisonten och som bon aldrig upphutn. När hon vände om till sitt eger Carnoosic, var det deissmma, — och än icke detsamma. Runrmen voro s:ora, gumla och dystra. Hon vandrade igenviw dem med tunga steg, söv Yr 182-407. 109. 201-—207. 209, Il slö, sie, VÄN, 0-NG, 280,