Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 2

Mr Lamb råkade just nu ha någon tid ill ötvers, hvarföre det öfverenskoms, alt de affärer, som fört honom dit, ej skulle begyrnas förr än med morg ndagen. Unler tiden tyckte mr Lamb att han, i stälet för att hvila, lika så gerna kunde taga sig en promenad. Beatrice följde honom ill början af egorna, och mr Gervoise, som salt i sitt arbetsrum omgifven af luntor, vade tilltredsställelsen att se mr Lamb bege sig å väg på hvad som uppenbarligen var en rekognosceringsexpedition. De träffades vid middagstiden. Mr Gervoise var högtidlig och värdig; mr Lamb otvungen och emellanät jovialisk. Han hade en ganska skarp blick, men han hade ljusbruna ögon med en något vattuig glans, hvilket, i föreni g med mr Lambs nästipp, bety ligt lindrade mr Gervoises oro. an var på sin vakt medan fruntimren sutto qvar, men när de hade lemnat matsalen, började han fylla mr Lambs glas med en misstänkt hjertlighet. Mr Lambs hjerta var illgängligt för ett godi bord: det var icke varje dag hans lott att 1å slå sig ned till n sädan mältid, som monsieur Panel dusade upp. Han fick sällan smaka sådana viner, som Beatrices källare inneslöt; för n gång kunde han ju derföre gona sig; nan sväljde fulla tallrikar med utsökta friwusser, han tömde glas på elas af förträffig Bourgogne och makalös Bordeaux — ty mr Gervoise hade gifvit särskilda order och trakterade honom med furstliga vinskördar — med en lätthet, som förtjuste och pinaJe mr Gervoise. Det var trefligt att se den istige lugkarlen så lätt bita på kroken, men det var förfärligt att se de kostliga vinerna försvinna med en sådan fart. Hvarje olas, som mr Lamb tömde, fyllde mr Gervoise med sorg, och hade det icke varit för