jag till London efter en. Mr Lamb kom: mer i eftermiddag, och han förstår edra förklarivgar längt bättre än jug, derom är jag säker. Kanske var mr Gervoise icke så angelägen om att blifva väl förstådd, ty han säg mycket förtörnad ut och visade ätven sin harm. uMiss (Gordont, sade han, jag var be redd på er otacksamhet, icke på er oförskämdahet — den ämnar jag ej undeikasta mig. Jag kan icke på eu eftermiddag uppgöra åra.uls räkenskaper. Åh, han stannar här en hel vecka. om ni så önskar4, afbröt Beatrice; han reser icke från Carnoosie förrän allting är ordnadt till er belåtenhet. Detta förbättrade icke saken, men mr Gervoise hude sina repressalier tillbands. Mrs Gervoises, sade han, uppstigande och vändande sig till sin hustru, utan att bevärdiga Beatrice med en blick, var god och gör er i ordning; vi lemua ÖCarnoosie så sösrt jag hunnit ordna affärerna med miss Gordons uotarie.s MrGervoise gaf Bentrice en bönfallande blick, men Beatr blickar voro fastade pa den blåa himlen, som syntes genom det oppna fönstret, och icke ett d ag förändra des i hennes ansigte. Mr Gervoise snade att, så länge han var närvarande, hans husiru var maktlös, hvarför han majestätiskt lemnade rummet. Då brast mrs Gervoise i en hysterisk gråt. Mio älskling! utbrast Beatrice i en ton af mild förebrävlse och öfverraskning. Ö, Beatrice, han gör det vog!s Aldrig, förr än jag kör bort honom, svarade Beatrice med lugnt förakt; och behöfver jag säga att han är säker så länge han har dig? Må han bo på Carnoosie och