Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 2

ceremonier än Beatrice Gordon. Hennes stundande frihet skänkte henne ingen glädje; så länge henues moder lefde, var hon alltid mr Gervoises slafvinna; dessutom visste bon. att en strid förestod emeilan dem, och ehuru hon icke ville frukta den, gaf den henne dock en anstrykning af ullvar. De träffades vid frukosten. Ingenting kunde öfverträffa den milda värdigheten i mr Gervoises sätt. När maltiden var slutad, bad han heone mycket ceremoniöst att stiga in i hans arbetsrum lör att uppgöra nägra räkenskaper. tJog tackar, svarade Beatrice lugnt, jag är icke van vid sådana saker: dettjenär ingentmg till an jag ou börjar. sUrsakia mig. det är alldeles nödvändigt. Men jag ville helst slippa, envisades hon, lekande med sin sked. Miss Gordon, ert förtroende till mig är alldeles naturligt, anmärkte mr Gervoise i ett storartade maner; men det är icke af färsmässigt. Jug mäste bedja er se öfver desea rakensksper fillsammons med mig. Nej, jag kan verkligen icke, upprepade eniriec 3 jig hutar sädaut der bråk. Men mr Gervoise ver envis. Hon måtte hata bråket, men för hans skull mäste hon underkasta sig det. Som ni vill då, mr Gervoise, sade Beatrice, uppstigande från bordet. Min advokat kommer hit i eftermiddag; ni kan uppgöra räkenskaperna med honom, Mr G-rvoise stod som förstenad. Han hade icke väntat sig så afgörande mått och steg. Miss Gardon, stammade han, kan jag få veta er mening med detta?s Jag har alls ingen mening dermed, utom att jag hatar räkenskaper, och som jag ör rik nog att bestå mig en notarie, så skref