Aftonbladet – 11 oktober 1865, sida 2

kande Gilbert. Hon såg honom icke, me hon hörde hans steg i de gamla rumme och ljudet al igda och öppnade dörrar, ills hon hace gått igenom dem allesammans nch befann sig i den tysta och ensliga trådoärden. När Beatrice blickade tillbaka mot huset som hon hade lemnat, upptäckte hon att det hade förlorat sina solida proportioner. Det var icke längre en väldig stenmassa, altecknande sig tung och mörk emot attonhimlen. Det var et bredt, ofantligt nät, genom hvilket hon såg den bleka måacn skina och i hvars medelpunkt bon uppäckte mr Gervoise, lik en gigantisk spin icl, utsträckande sina långa, smala armar och ben för att gripa sina offer. Fasa och sfsky uppväckte Beatrice. Hon reste sig häftigt upp i sängen och såg månen skinn på goltvet och, hörde springvattnet plaska i iess bassin. Återigen tänkte hon på den jvällen i sin barndom, då hennes moder kom för att kyssa och trösta henne och då Beatrice lovade att skydda och försvara den svsga och fogliga modren. Ve, Carnonsie var eit nät, som hon icke kunde slita sönder! Hon måtte flaxa aldrig så i dess maskor — de höllo henve fast. Ve, Gil bert hade olldeles rätil De voro åtskiljde: en flod, djup som ett haf, flöt emellan dem och de stodo sörjande och ensamma på hvardera stranden, TItGONIONDE KAPITLET. En klar sommarmorgon mottog Beatrice sin moders tårfulla lyckövsksinger: hon yllde i dag 21 år. Dagen förtlöt nästan obemärkt på Carnoosie; inga muntra klockjud, inga la udtliga förlustelser invigde den rika flickans myndighetälder. Fn simpel Bondficka fyllde aldrig 21 är med mindre