Aftonbladet – 10 oktober 1865, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den historiska Rol dYvetot. Hvem känner icke Berangers konung Yvetot, hvilken han skildrar såsom en i historien föga bekant konung, som utan ära sofver länge och godt, samt bär nattmössa i stället för en krona? År Berangers memoirer finner man, att hans sång om den lille konungen var en satir öfver Napoleon I:s ofantliga ärelystnad. Denne konung Yvetot är dock icke helt och hället en tantasi af skalden; i lång tid och — märkvärdigast af allt — midt i Frankrike har ett sådant konungarike funnits, det minsta på jorden, ty det inskränkte sig till den af 1000 innevånare bestående byn Yvetot, hvilken ligger vid jernbanan mellan Paris och Havre. Konungarne af Yvetot besutto kronans alla höghetsrättigheter. De hade i sin by en allerhögsta domstol, mot hvars domar intet vad tilläts; de voro icke förphgiade att tjena 1 krigshä:en elier oväarja konungen af Frankrike trooch huldhetsed — med ett ord, de voro suveräner. En gammal fransk historieskrifvare meddelar följande handelse såsom anledning till detta dvergkonungarikes uppkomst. Eu herr dYvetot med namnet Gaul:er hade ådragit sig konung Clotars vrede, hvarföre han begaf sig utomlands och deltog i ett korståg mot de otrogna. Etter tio ärs trivillig landsfiykt hoppades han att konungens vrede var bbdkad, och sedan han erhåilit ett rekommendationsbret at påtven, vågade han äatervända till Frankrike. Då han en långfredag ankom till Soissons och fick veta att konungen var i kyrkan, skyndade han dit. kastade 8g tör hans fötter och bad om nåd. Men Clotar, en grym turste, drog sitt svärd och stötte det i bröstet på honom. Påtven hotade för ett så afskyvärdt brott, föröfvadt på sådant ställe och dag, med himmelens svåraste straff, om missdådet icke bleive försonadt. Den förskräckte Clotar gick in på att förvandla godset Yvetot till ett konungarike till förmon för sitt offers arfvingar. Det lilla konungariket egde bestånd i mån.ga århundraden, till dess det normanniska parlamentet under Henrik II:s regering bläste ut dess lifsljus genom att fråntaga det hög: sta domsrätten. Icke desto mindre tilldrog det sig, att då Martin II af Yvetot infann si vid Marias af Medica kröning och Henrik I märkte, att ingen stol lemnats honom, ställde han sjelf fram en och sade: Ni skall ha en nedersplats, min lilla konung af Yvetot, värdig er rang och ert stånd.? Konungariket Yvetot råkade. såsom nämndes. i förfall genom det normanniska parlamentet, och herrarne af Yvetot upphörde att kallv sig konungar samt åtnojde sig med titeln prinsar. Den sista pring Yvetot var född 1753, lefde på resor, skref böcker och stod i brefvexling med Voltaire. Med devne lutertire konung: utslocknade dynasvien Yvetot