Aftonbladet – 9 oktober 1865, sida 3

olocKkKHOM den UKLODET 10VJe Carl Vamstedt. Rättegångsoch Polissaker. Expropriationsmål. Till härvarande rådhusrätt har styrelsen för statens jernvägsbyggnader i vederbörlig ordning uttagit stämning å egarne till egendomarne n:r 23 och 25 vid Clara Norra Kyrkovcata i och för expropriation af den mark. hvilken för jernvägens dragande öfver nämnda tomter anses behöflig. Såsom ombud för styrelsen uppträder v. häradshöfding S. Löwanhjelm. Motparterna äro v. häradshöfding C. Dahlgren, i egenska af förmyndare för omyndiga H dvig Elisabet Maria Lund och Carl Theodor Lund samt såsom ombud för löjtnanten J. A. Norman och Pehr Lund, samt grosshandlaren P.F. Hoffman, hvilken sistnämnde förhyr en del af nämnda egendomar samt derstädes haft en repslagarebana. Vid detta måls handläggning d. 7 Aug., inställde sig parterna och inlemnade hr Hotiman, hvilken genom kartrakt med numera aflidne rådmannen C. E. Wahlberg, upprättadt den 22 Aug. 1860 och vederbörligen intecknadt den 9 Februari 1863, förhyrt dels hela egendomen n:r 25 vid Clara Norra Kyrkogata, med undantag af baningshuset åt gatan och två bodar af trä invid samma hus, dels i egendomen n:r 23 af samma gata ett stall med lider och ett varnshus m. m. för ett årligt hyresbelopp af 1700 rdr, ett skriftligt anföran ie. Deri förmäldes till en början hurusom hr Hoffman först genom den i målet uttagna stämning blifvit lagligen tillsagd att tomten skulle komma att af jernvägsstyrelsen användas. Styrelsen hade visserligen förliden sommar genom löjtnant Insulander låtit tillsäga en del tomtegare att styrelsen redan den 1 Oktober samma är önskade komma i besittning at dessa tomter, men sjelf sedermera hvarken respekterat denna uppsägning och än mindre tagit tomterna i besittning... Hr Hoffman hade i anledning häraf befunnit sig i fullkomlig ovisshet om hvad styrelsens mening var. I hvad fall g8om belst hade san ätminstone väntat att komma i åtnjutande af laglig uppsägning, men styrelsen hude icke låtit någon sådan komma honom till godo. Han såg sig nu genom jernvägens dragande ölver nämnda tomter hindrad från att begagna banan samt nödgad att helt hastigt afbryta en vinstgifvande verksamhet, oviss huru snart han på annat håll skulle kunna få en lämplig plats för banan samt sin verksamhet ånyo ordnad. Den minsta tid som härtill erfor rades an-äg han vara ett är. Han fästade vidare uppmärksamheten på att utom den direkta förlust bör nom härigenom tillskyndades. skulle hela hars rörelse lida. ett betydligt afbräck. alldenstund han genom att under en längre tid försiuas i overksamhet såge sig beröfvad de kunder han nu hade, oberäknadt många andra obehag, som för, honom blefve en följd af flyttningen. Aberopande sina räkenskaper ötver rörelsen för år 1864, utvisande en nettobehållning af 16.870 rdr 36 öre, ade han, att styrelsen måtte efter denna beräkning hålla honom skadeslög för den tid, han ansåg sig blifva försatt i overksamhet, eller trån den 1 Augusti detta år till den 1 Oktober 1866. med 19.683 rdr rmt. Vidare yrkades, att jernräjstyrelsen måtte kännas skyldig utgifva ett yuerligare ersättningsbelopp af 4894 rdr 17 öre för hyra under samma tid af ett par bodlokaler, hvarom hr Hoffman uppgjort kontrakter på flera år, till lön åt personer antagna i och för hans yrkes drifvande och som af honom ej kunde uppsägas till afflyttning o. s. v. Han fordrade slutligen att förenämnda ersättningar, tillsammans utgörande 24,576 rdr skulle utgå med 50 4 förhöjning. För att styrka riktigheten af de siffror, som blifvit lagda till grund för ersättningsanspråken, företeddes för rätten bevis af personer, som ge. nomgått hars böcker och räkenskaper samt inför notarius. publicus afgitvit uppgifter derom, hyresoch tjenstekontrakter, notarialintyg m. m. Vid malets fortsatta handläggning den 28 Augusti afgaf v. häradshötding Dahlgren å sina myndlingars och hufvudmäns vägnar. till besvarande af styrelsens påstående om expropriation af en del utaf förenämnda tomter, sin förklaring i målet, deri framställande sina ersättningsanspråk och grunderna för desamma. Deri förmäiles att, utom den minskning i jordområde egarne genom banans dragande över tomterna komme att vidkännas, uppstodo deraf ör dem flera förluster. För det första blef fastigheternas värde betydligt reduceradt derigenom. att tomterna afskuros, så att de ej vidare kunde användas till repslagarbana. Vidare försämrades de delar af tomterna, som kommo att ligga mellan jenvägen och den s. k. Vintergalan genom styckningen betydligt, då de framdeles icke kunde begagnas tillsammans med öfriga tomtdelar samt dessutom alstängdes från cecel gata, hvartill kom att, då jernbanan icke skär tomterna uti raka linier, reglering deraf knappt bletve möjlig och derå uppstodo en mängd figurer, hvilka sedermera bleivo otjeniiga iör bebyggande. Med stwd af dessa förhållanden, som vid en värderig noga borde uppmärksi mmas, yrkade v. häradshötding Dahlgren, att styrelsen utom le delar, hvarat styrelsen redan satt sig i besittning, måtte åläggas lösa antingen hela den lel af tomterna, som ligger mellan jernvägen och Vintergatan. eller, om detta ej kunde styrelsen åläggas, åtminstone så mycket ä ena silan af den redan dispontrade 4lelen, att gränginierna blefvo ra samt. ej kommo att skära .omterna i sned riktning, för hvilken händelse n ej obetydlig del at desamma sedermera skulle blitva för egarne af obetydligt värde. Skulle emellertid ingendera at dessa len kunna bifallas. yrkades att vid ersättningssummans bestämmande densamrima måtte höjas ned det belopp, nanill egendomarnes v::den unna anses minskade genom olvan anmä orhållanden. Med åberopande af att en tomt, belägen i näreten, som ingalunda var al Lärtre, utan snaare sämre beskafienhet än itragavarande, blifvit den 25 Nov. 1853 inköpt at notarien Humble ;ch byggmästaren Elwing efter ett pris al2 rdr Ivadrattfoten, samt med atseende derpå, att egarne ill tomten gingo tförlustiga af inkomsten utaf epslagarebanan, för hvilken de kunde påräkna n årlig hyra af minst 2000 rdr, yrkades att styelsen måtte kännas skyldig betala 2 rdr prqvalratfot samt till sig köpa all den mak. som garne påstätt, äfvensom ersätta deras förlust af len upphörda repslagarebanan med 50.000 rdr, allt nied den förhöjning, hvartill egarne äro beättigade enligt expropriationslagen. Hsradshötding Dablgren begärde derjemte, att ädgårdsmästaren Carlsson måtte i saken instämmas, emedan han, som haft sig upplåten en lantage å de itrågavarande tomterna, fordrade rsättning af egarne till egendomarne med 161 rdr r förstörda planteringar, hvilket fordringsanpråk grundade sig på af sakkunnige pers ner ns älld värdering å skadan.