Aftonbladet – 9 oktober 1865, sida 2

— — Folkteatern i De la Croix sabng började sin verksamhet torliden lördogs afton, och det nybildade sällskapet rönte ett gunska gynnsamt mottagande af publiken. Flera uf dess medlemmar äro ocksi värderade bekantskaper från andra seener, såsom her Rohde, Caspår, och Ljungdabl, fruarne Casper, Lundvård och Tibeli (fodd Engtröm) m. fl. Bland de skådespelare och kädespelerskor, som stockholmspubliken här ser för första gången,synes en och anusn ega anlag, som torde kunna utvecklas sill rätt vackra talenter, då, såsom fallet här är med de flesta af de nya sujetterna, de haiva framtiden för sig och synas omförta sitt kall med intresse, Det rikhaltiga programmet till lördagsföreställningen upptog, utom en prolog af onämnd författare, icke mindre äv tre komedier och två pianonummer. Al pjeserna väckte isynnerhet det af Uller bearbetade lustspelet En menniskovän en liflig munterhet och stort bisatl. Pul denna framgång bidrog icke litet hr Ljungdshls goda spel såsom en gammal döf uppnassare. Förpjesen, Suzanne eller Mänglerskan från La Ialle? lemnade innehaivarinnan altitelrollen, fru Djurström, tillfälle till ettutrycksfullt spel i nägra mera känslossmm scener. Det förefaller eljest såsom hade deta stycse vid bearbetningen undergått ngon för ändring, som gifvit såväl stycket om huf vudpersogen en väsentliven olika karakter emot i originalet. Ty nog före:aller det litet besynnerligt, att en lirad pariseraktris skulle så ringakta sin ställmng, att hon söser dölja densamma för sina anhöriga och hos dem ger sig ut för mänglerska. Det mätte ofelbart i det franska orginalet vara något annat skäl hvarföre Suzanne icke vill lata sin unga syster veta hvem hon egentisg n är. i Erterpjesen, kallad ?Vägvisaren för resan de i Sverye är en bearbewing al ett tysk: lustspel af tarfligare slag, der bemödandena att åstadkomma något qviekt och roligt krövts med temligen ringa framgång. Anordvingarne i lokaler äro desamma -om då den tillförene varit begagnad för watervllställvingar. Uti det rymliga kapp rummet på nedra botten harden ew företräde framför teatrarnes vanligen trånga korridorer. Serveringsrummet vid sidan sfstora sulen visade sig deremot i törsags alltför trängt, men blir antagligen framdeles mera tillräckligt efter hand, som besökande få kännedom om de priser, som der debiteras, och hvilka hos n.ånga väckte mycken förbluifelse. EE