Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 2

BEATRICE Roman i tvenne delar. Ar Julia Karanagh. Gilbert stannade. Beatrice ville icke skiljas från sin mor, mr Gervoise ville icke skiljas från sin hustru. Öfvertygelsen att Beatrice aldrig skulle bli hans, trängde sig på honom med oemotståndlig kraft. Hans vackra hägring: palatser och trädgårdar och lycksaliga öar, simmande på Siciliens blåa Paf, hade blifvit söndersliten af den hand han mest älskade. I ett ögonblick, med några få ord, med ett andedrag, hade han förjaget den strålande synen. Ännu en gång vek solskenet burt från hans lif, och han stod vid Beatrice Gordons sida i Carnoosies fruktträdgärd, med en kulen och grå engelsk afton rundt omkring dem. Slaget kom för häftigt för att medgifva ord. Det lemnade Gilbert bestört, bedöfvad, förstummad. Han hade alldeles glömt bort att mrs Gervoise fanns till, och han hade byggt sina förhoppningars sköna byggnad på lösan sand. Gilbert, du förskräcker mig!4 sade Beatrice: du vill väl icke att jag skall lemna min mor? Nej, men hvarför icke? Fråga icke, Gilbert.4 Hennes svar sade tillräckligt. Det varså som han hade gissat. Beatrice stod emellan sin mor och ett oblidkeligt tyraoni, och 4) Se A. B. n:r 183—197, 199. 201—9297, 209, U1—216, 218—222, VW4—227, 229—232.