Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 2

lan den stackars bleka, hjelplösa hustrun och hennes tyrann, och att lemna henne var att öfverlemna henne bunden till hand och fot åt hennes herre, Jag vet hvad mr Gervoise ville, återtog Beatrice; jag vet det Gilbert — han vill ha Carnoosie. O, Gilbert! jag vill ge honom allt, om han blott vill låta mig behålla min mor och dig.t Gilbert lattade hennes hand och tryckte den med värma. Beatricet, frågade han med darrand: läppar, ville du ha en vanhedrad make? Nej, svarade Beatrice passionersdt, jag ville förr dö!? Välan då, vi måste skiljas.s Och han släppte hennes hand. sOch då är allt förbis, sade hon efter ett ögonblicks tystnad; allt är förbil Hon såg matt och olycklig ut, ty ehuru hon hade beredt sig på bekymmer, uppskof och sorg, hade hon icke tänkt sig någonting så bittert som detta. Gud hjelpe mig! sade Gilbert med djup och manlig sorg. Gud hjelje mig, Beatrice! Gud hjelpe oss bäda!s Hvarföre tick du mig att älska dig? jemrade sig Beatrice. Jag gjorde det inte först. Hvarföre fick du mig till att älska dig, Gilbert? Jag behöfde blott vänskap, fu behöfde kärlek. Kärleken kom, jag gaf lig den, och ehuru du sörjer nu deröfver, kan jag inte taga den tillbaka. O, Gilbert! hvariöre fick du mig till att älska dig? Hon stod framför honom blek, hjelplös och jemmerfull; all hennes stolthet hade rppgått i hennes sorg. Det stod icke idödig mans makt att motstå ett sådant vädande. Gilbert tog henne i sina armar, ryckte henne till sitt bröst och sade med djup, beslutsam röst: