Aftonbladet – 7 oktober 1865, sida 2

Gilbert4, utbrast hon passioneradt, Can ser du mig vara så kall eller så blind, at jag ej skulle märka att något fö skräcklig! har händt. någonting, som skall skilja oss ät, om vi ej äro kloka och hålla stadigt fast vid hvarandra? Gilbert, stå du mig bi, och jag skall stå dig bi.4 Gilbert gaf henne en blick af den djupa. ste sorg, men svarade icke. cHvad är det? Säg mig det åtminstone, bad Beatrice. Hvad har händt? O, härda och erymma håga! Min far ger sitt samtycke på vilkor som jag ej kan uppfyilaX, sade han slutligen. cHvilka vilkor? frågade Beatrice ifrigt Gilbert teg. Gilbert, är det någonting som jag kar göra?4 Kunna penningar, kan någon ef. tergifvenhet å min sida tillfredsställa ho nom ?5 tBeatrice, jag kan icke underkasta mig min fars vilkor. Beatrices armar nedföllo tungt utefter hen nes sidor. Ja såt, sade hon drömmande, jag skulle bli din hustru om lördag, och nu är all förbi — allt förbil Gilbert vågade icke se på henne, Hans eget hjerta var beklämdt och marteradt: men kunde han plundra Beatrice, eller — djupast af alla förödmjukelser — kunde han, den fattige mannen, låta henne, den rika flickan, köpa honom — och köpa ho nem af hans egen far? Gilbert4, sade Beatriec, åter närmande sig honom, jag är snart myndig. Vill du skiljas vid din moder? frågade Gilbert. Nej, aldrig!4 ropade Beatrice häftigt; soch du vet hvarföre!4 Han visste hvarföre. Beatrice stod mel.