Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 3

landet. Ansökningar om tillåtelse att emi grera inkomma till så stort antal att man kvappt hinner expediera dem. OÖOrsakerns till nämnde förhållande äro mer än väl kända och många gånger diskuterade; man har äfven funderat på sättet att afhjelpa dem, men hittills har det också stanna dervid. De tyska nationalföreningarnes utskott har hållit ett möte i Franklturt, och dervid heslutit inkall. en generalförsamling af deuterade från samtliga föreningarne till Frankfurt den 29 Okt. för att högtidligt protestera mot Gasteinfördraget. Men näågra preussiska representanter ha vägrat infinna sig på den grund, attde väl icke gilla hr Bismarcks medel, och särskildt hans kabinettspolitik, men dock godkänna hans ändamål. Isynnerhet äro brefven från hrr Twesten och Mommsen intressanta. Den förre förklarar sig icke vilja deltaga i vanmäktiga beslut eller utvidga svalget mellan Sydtyskland och Preussen, och han vill i Tysklands eget intresse icke tillfoga Preussens politik ett nederlag; ty Preussen är den enda makt som kan göra något för Tyskland. Den sednare, som är född i Garding och således verklig schleswig-holsteinare, yttrar att man genom dessa länders ställning sökerr praktiskt pröfva ett sätt för Tysklands framitida ordnande. Härigenom kommer den frågan att afgöras, om och huruvida de tyska småststernas tormella suveränitet kan föreenas med Tysklands centralisation under prreussisk ledning, om ett enskildt folks rätt 1till fri sjelfbestämmelse i motsats till hela nationens rätt till enhet med dess allvarliga konseqvenser. Sista kriget har just visat den tyska partikularismens militärdiplomatiska oduglighet, och man har nu att välja mellan underkastelse för den tyska stormeakten eller folkets undergång. Ett sådant erkännande kan tyvärr ännu icke väntas af en tysk representantförsamling; ty sjeltständighetskänslan ör ännu för stark hos mellanoch småstaternas befolkning i jemförelse med deras allmänna svärmeri för Tysklands enhet, så länge denna utgör ett dimmigt framtidsmål. TURKIET. Pscherkesserus. som koncentrerat sig ien skog vid Enosoch dagligen erhöllo förstärkning, ha är nu icke blifvit bragta till lydnad. Regeringen har låtit på alla sidor kringränsna ce i ärkning från Konstan el. ud finner man redan att tsherke andringen var en olycka, och blat på n få ställen har man lyckats at: gru flitiga rbrukare af tofröfvare och ON