Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

Lyckliga nödvändighet! Aldrig hade har älskat henne högre, aldrig innerligare läng. tat efter att få kalla henne sin. Detta oundvikliga uppskof tycktes göra det fram. tida egandet så mycket ljufvare; och egandet syntes så säkert, som någonting mensk: ligt kan vara. Döden kunde visserlig åtskilja dem, men huru kunde han tänka på döden med Beatrice, sprittande af helsa och lif, vid sin sida, och kärleken i dess fulla styrka vid 25 år i sitt hjerta? -Beatrice, sade han nu; ?om någonting skulle fördröja vårt giftermål, ville du då vänta på mig?? Gilbert, hvad är det då som skulle kunna fördröja det?? Nej, men se bara på hur du låter den tanken springa bort med dig, i stället för att svarals Hvad behöfs väl svar? Vet du då inte, att jag skulle vänta på dig ett helt lif?X Beatrice, skäm inte bort mig, sade Gilert och stannade tvärt; först var du lik en Aprildag, och nu liknar du en sommarmorson, ljuf och balsamisk, men jag torde bevöfva en sträfvare behandling. Du måste taga mig sådan jag ärX, svaade Beatrice trotsigt, och du måste vänja lin konstitution vid detta ombyte af klimat. Jet skulle inte vara sommar nu, om du ej änkte resa i morgon, ty jag ser att du täner resa, och ditt värde stigerisamma mån om jag fruktar denna resa. Gilbert, jag ill vara uppriktig emot dig — jag bar beiof af dig i mer än ett afseende. Det är ke blott och bart kärleken, som manar vig att sluta mig till dig, du fåfänge man; ag längtar att få kasia på dig hela bördan f mina sorger, och att veta att du står mellan mig och allt ojsdt. Gilbert kunde icke veta huru djup Bea