Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

kände att hans dom var beseglad, och med förtviflan i hjertat lemnade han rummet. Han fann Beatrice der han hade lemnat henne. Gilbert4, sade hon och såg upp, så mycket du vet, att du inte får resa i morgon.? Om någonsin en man längtade att få föra bort från denna tunga verld den qvinna han älskade och dölja sig med henne långt bort från hvarje mensklig blick, så var det Gilbert i detta ögonblick. Hans tHäpp darrade af våldsam rörelse, han fattade Beatrices hand och tryckte den. ?Beatrice, sade han, skola vi aldrig bli tvungna att skiljas? Aldrig!? var hennes bestämda svar. Han blickade ned på henne. Ack, hvilken outsäglig kärlek han läste i dessa mörka ögon, som blickade in i hans! Han fattade hennes arm och förde henne långt bort från fadrens spejande blick. Han stannade icke förr än de hade kommit in i fruktirädgården. cOch nu, Beatrice, sade han, låt oss tala lugot. Lugnt, Gilbert, när ditt hjertas pulsar äro så våldsamma och hela din varelse i ett feberaktigt tillstånd ! Medan de vandrade vid hvarandras sida, hade Gilbert tänkt: Om få månader är Beatrice myndig. Kunna vi inte vänta till dess och gifta oss då? Ingen, ej ens hennes förmyndare, kan sälja henne som en annan handelsvara. Men om min far skulle vägra mig sitt samtycke? Nåväl, så kan jag hjelpa mig det förutan. Han dref mig till denna passion, kastade mig in i denna frestelse. Honom drabbar min olydnads ynd, inte mig. I ära och kärlek måste jä äkta Beatrice,?