Aftonbladet – 6 oktober 1865, sida 2

Armöförvaltnings-kommissionen och kammarrätten. ) IH. Vi antydde i den föregående uppsatsen under ofvanstående rubrik, att äfven kammarrätten, i fullkomlig öfverensstämmelse. med dess militieräkenskapskontor, på det bestämdaste afstyrkt armåeförvaltningskommissionens förslag, att granskningen af de landtförsvaret tillhörande räkenskaper ensamt i kammarrätten skulle verkställas. Vi skola meddela några utdrag äfven ur detta utlåtande, hvilket föriattats af kammarrättsrådet Kinmanson. Sedan i detta utlåtande först redogjorts för kommissionsförslagets hufvudpunkter, anför kammarrätten: En hvar af de olika räkningar, som angå landtförsvaret, liksom hvarje särskild sådan, afgifven till embetsverk, hvilket ombesörjer uppfyllandet af något utaf statens materiella Dehot, utgör blott en del af den redogörelse, som för förvaltningen i sin helhet utaf embetsverket lemnas. Armåförvaltningen, såsom handhafvande alla för rikets försvar till lands gifna anslag, skall således sjelf för hela denna förvaltning redovisa inför de myndigheter, som å statens vägnar ega en sådan redovisning emottaga och granska; och de af armeförvaltningen för ändamålet använda redogörares räkningar ingå i denna redovisning såsom bilafon elier såsom verifikationer till den ötver fjerde ufvudtitelns anslag upprättade hufvudbok. Icke ensamt de särskilda redogörarne äro derföre redovisande, utan det är ock förvaltningsstyrelsen sjelf, som, efter att hafva samlat alla de olika räkningarne och hopfogat dem, jemte sin egen räkning, till en gemensam redovisning bör derigenom ej blott ådagalägga huru redogörarne handhaft hvad dem blifvit anförtrodt, utan också visa redo för egna tillgöranden. Med begreppet af en sådan omfattande förvaltningsredogörelse och med dess syftemål kan ej läta sig förena att, såsom det blifvit föreslaget, armetörvaltningens underlydande redogörare skulle till kammarrätten, der å det allmönnas vägnar räkenskaperna för landtförsvarets medel granskas, direkte insända hvar sin årsräkning för att sålunda till granskning företagas innan de spridda redogörelserna voro medelst hufvudbokens upprättande sammanförda till en öfverskådlig helhet, och innan derigenom fullständig redovisning lemnats äfven för alla de åtgärder, armåtörvaltningen sjelf, som närmast ledt det hela, vidtagit. En räkenskapsrevision, som ändock måste under sådana omständigheter fullgöras, skulle förete stora svårigheter. Uti revisionskontorets yttrande åberopas också i detta hänseende en uppkommande olägenhet, som ensamt för sig synes nog mycket försvåra verkställigheten af företaget att delvis och direkte till granskning af revisionskontoret öfverlemna armåförvaltningens särskilda räkningar. En del nemligen af de iräkningarne upptagna medel och persedlar, som borde verificeras genom armåförvaltningens anordningar och beslut, upphandlingskontrakter m. fl. handlingar, skulle vid insändandet till kammarrätten sakna sådant bestyrkande, enär dessa handlinar, såsom för arme:örvaltningen behöfliga, icke unde aflemnas förrän med hutvudboken. Denna olägenhet har äfven blifvit förutsedd af kommissionen, som dock förmenat att densamma kunde afhjelpas på ett, under afvaktan på armåförvaltningens hufvudbok, fullt betryggande sätt genom meddelande af ofvananförda föreskrift derom — att vederbörande, som hafva att kontrollera redogöraren, skola, innan hans räkning insändes, bestyrka dess fullständighet och riktighet i afseende å der förekommande medelsdebitering. Af revisionskontoret är dervid bland annat erinradt, att, hvad angår åtskilliga kommendanter, som tillika äro redogörare, det ej förefunnes någon sådan kontrollant, som vore åsyftad för att estyrka räkningens medelsdebitering. Och det må vidare anmärkas att, enär skyldigheten att hafva räkning försedd med dylikt intygande skulle, enligt kommissionens förslag, vara inskränkt till de fall, då räkningen undertecknades af uppbördsman eller redogörare, samt bortfalla, då undertecknandet skedde af direktion eller dylik myndighet, detta fritagande för direktion att förete en verifikationshandling, hvilken dock för redogöraren vore nödvändig, skulle införa en olikhet inför det lagliga bedömandet, som i sakens beskaffenhet icke är fullt berättiad. Likasom något giltigt skäl icke synes föreomma, hvarföre direktionens räkenskap kunde i berörda del deraf lemnas utan bestyrkande, och likväl i andra delar antagligen kunde vara med verifikationen försedd. Men den angående påförda medel ursprungligen utgifna handling, bestående i behörig myndighets qvitterade anordning, eller i annat dess skriftliga meddelande, kan icke lagligen utbytas mot någon annans bestyrkande. Intet törfaringssätt vid räkenskapsrevision skulle kunna innel, bära större våda än att såsom regel, mer eller mindre utsträckt, låta i viss nån förtroendet ersätta bristen af det bevis, som eljest borde fordras. Om derföre å någon under armåförvalv ningen lydande redogörares räkning vore af annan påtecknadt ett betyg derom, att de i räkningens debet påförda medelsbelopp ötverensstämde med dem, redogöraren fått från armåförvaltnin-! gens kassa uppbära, kunde dock en sådan påskrift icke ovilkorligen antagas såsom Db-tryggande bevis, hvilket nöjaktigt ersatt jemförelsen med armåförvaltningens ori.inala anordningar.? Vidare anför kammarrätten, att om kom! missionens mening vore att berörda å räk-! ningarne påskrifna betyg endast skulle gälla ! tillsvidare i afvaktan på armåförvaltningens ! hufvudbok, så återstår i allt fall den frågan j huruvida kammarrättens revisionstjenstemän efter den nya ordningens införande kunna på den korta tid, som anvisats, fullgöra sitt åliggande. I detta afseende erinrar kammar) rätten att, enligt kommissionens förslag, skulle i Mars och April månader de särskilda re-! dogörarnes räkningar för föregående årets komma revisionsdepartementet tillhanda; 4 granskningen skulle sedan fortgå till den I Oktober, men då afbrytas, emedan samtliga ! räkningarne derefter skulle öfverlemnas tll : armåförvaltningen för hufvudbokens upprät4 tande, hvarefter räkenskaperna återigen skulle af kammarrätten mottegas till fort-! satt granskning. Ett sådant ordnande ef det! f d t t ) I den föregående uppsatsen ha några förvillande tryckfel insmugit sig, som härmed rättas. På 2:dra spalten 2A:sta raden står: ty hvem skulle ffa ett sådant bestyrkande? — skall vara: afgifva. På 28:de raden, samma spalt g står: att för revisionsdepartementet? — skall 0 vara: att öfver-revisionsdepartementet, och a på 3:dje spalten 12:te raden står: flera redogörelser? — skall vara: flera redogörare h rs ve indie a Till Beatrice, er dig med Beatrice, är inte du då Bea-Jd P2 Ang 4