Aftonbladet – 5 oktober 1865, sida 3

Öfversättningsbookar. Till Redaktionen af Aftonbladet. Man ler, såsom åt en otrolig sak, då någon på skämt berättar hurusom en skolgosse ötversatt de tyska orden und so sprach der Greis? med och så sprack grisen eller att en i grekiska språket mycket bevandrad man, som till en tysk ville säga förlåt mig, jag har haft så liten öfning ej fann bättre ord än verlassen sie mich, ich habe so wenig Oeffnung gehaubt; men man tyckes icke märka att dylika på en tillfällig ljudlikhet grundade oriktiga öfversättningar snart sagdt dagligen förekomma, hvilka så mycket mindre borde få lemnas oanmärkta, som de icke allenast göra en omening af hvad som icke ursprungligen varit det, utan äfven genom vanan småningom gifva en sväfvande och slutligen oriktig betydelse åt svenska ord, hvilra ega och böra ega en ganska bestämd betydelse. Föremål för en dylik misshandling äro i synnerhet tvänne tyska ord, nemligen adjektivet steil samt substantivet Willkiär och de deraf härledda willkärlich och Willkärlichkeit. Det förra af dessa ord eller steil öfversättes oftare med det svenska stel, än med bant, som är dess verkliga betydelse, och ingenting är vanligare än att i öfversättningar eller referat efter tyskan se omtalade stela berg; detta alldeles falska predikat får man till och med i svenska originalarbeten, såsom en följd af vanan, se tillagdt både berg och afgrunder. Orden Willkir, Willkärlich och Willkärlichkeis återgifvas tyvärr än oftare med vilkor, vilkorli vilkorlighet i stället för godtycke, godtycklig, godtycklighet, de enda ord hvarmed de kunna och böra försvenskas; och detta misstag får man se begånget till och med af öfversättare, om hvilka man 1 öfrigt hade skäl antaga att de borde märka huru förvänd meningen derigenom blir. Sålunda innehåller Aftonbladet för den 29 Sep:ember några ur Handelstidningen aftryckta s. E prestmötes-teser, hvari man låter den store tänkaren Immanuel Kant säga att allt hvad som igger der utanför (maximen) är ren vilkorlivhet samt tala om statuter, som för vårt rena moraiska omdöme äro vilkorliga och tillfälliga.? Insändaren har gjort dessa anmärkningar för att dermed motivera den hemställan han härned tager sig friheten föra till redaktionerna af utminstone de större tidningarne, hvilka böra till in disposition ega både kunskaper och omdöme, tt vid öfversättningar och referat efter tyskan illse att icke genom dylika misstag meningen nåtte förfuskas samt att icke, hvad värre är, ullmänheten, för hvars bildning tidningarre skola erka, måtte småningom tillvänjas att först åtöjas med och slutligen sjelf begagna ord, som len icke kan tillägga en klar och bestämd beydelse. Svensk.