Rummet var skumt, och Gilbert frågade o han ej finge ringa efter ljus, men mr Ge voise afböjde det. ?Jag tycker så ofantligt om den engelsk skymningen. Sitt ned, Gilbert, och stän fönstret. Det är onödigt att tjenstfolket ht 0s8.7 Gilbert lydde, tog en stol och beredde si på hvad som komma skulle. ?Först och främst, min kära goser, lå mig gratulera dig till din förestående lycka Du har skött dina kort väl; spelet är ditt och tillåt mig säga dig, att en täck flick: sådan som Beatrice, med åtskilliga tuscr om året, är ingen dålig insats.? Gilbert tyckte icke mycket om detta språk men tydande det på det minst ogynnsamme sätt, tackade han sin far och mottog hans lyekönskan. Du har yttrat dig så vackert om arran. gemangerna och allt det der,? återtog mi Gervoise, ?så att jag alls inte betviflar at vi skola bli sams när vi komma till enskild. heterna. Men i alla fall är det bäst att ha allt på klar fot, innan vi gå längre. XVisserligen?, medgaf Gilbert. Jag ön. skar att allt må komma på redig fot, som rör miss Gordon.? ?Mycket riktigt och förståndigt!? mumlade mr Gervoise; ?Gilbert, du gläder din fars hjerta. ?Anse derföre den saken afgjord, sade Gilbert, resande sig till hälften. Ett par ord ännu; inföll mr Gervoise, vinkande åt honom med handen att sitta stilla — bara några få ord. Beatrice är för god dotter för att vilja att hennes mor skulle lemna Carnoosie. Jag skvlle gerna ;e, att mrs Gervoises rätt till Carnoosie såom ständig bostad bletve formligen erkänd: eh naturligtvis?, tillade mr Gervoise vårdsöst, ?blir den rätiigheten utsträckt till mig, mm jag skulle ha den olyckan att öfverlefva nin kåra hustru? ?Miss Gordon . ? började Gilbert. ?Jag vill inte ha något att göra med miss urdon i fräge om den bör saken?, afbröt