Aftonbladet – 5 oktober 1865, sida 2

stora lycka, det ver jemväl ait bli trygg oc fri för alltid. Det var att komma ur trä dom till frihet. I dag är det måndag?, sade Gilbert, ? morgon reser jag och kommer tillbaka or torsdag. Tror du inte att vi kunna fira brö! loppet om lördag? Jag önskar det väl vor öfverständet.? ?Det önskar jag ock?, svarade Beatric sakta. Straxt efter middagen gingo de båda äl skande tillsammans ut på terrassen. Delu tade sig mot balustraden, sågo ned i blom sterträdgården och voro tysta en stund Beatrice talade först. ?Bry dig inte om Verville, Gilbert. Res inte dit, om det endast är för min skull. Gilbert såg på henne och smålog. Hen. nes blick, hennes röst sade: Stanna hos mig! och de sade det med en kraft, som gick Gilbert ända till hjertat. Hans dar. rande hand sökte hennes och tryckte den med värma. Beatrice?, sade han, jag önskade jag vore mindre lycklig.? ?Hvarför det 2? Emedan lyckan icke är dödlig och vi äro det.? ?Men hvad gör väl det — vi skola ju al drig skiljas ?? Ingenting skall skilja oss åt, Beatrice — intet !? ?Gilbert, min kära gosse!? ropade mr Gervoises röst genom fönstret till hans arbetsrum, ?Gud gifve att korpen icke hade kraxat! tänkte Beatrice rysande. Gilbert hviskde att han snart skulle vara tillbaka och lemnade henne. Han trodde att bans far skulle nöja sig med att tala några ord igenom fönstret, men mr Gervoise lät honom förstå att han hade för mycket att säga ör att detta ginge an; och med en blick ef saknad på Beatrice gick Gilbert in i huset och till fadrens arbetsrum. Mr Gervoise satt i en djup länstol, med benen körs, böpknöppte händer och slutna ögon.