Aftonbladet – 5 oktober 1865, sida 2

Jän af hennes önskan att göra sin älskar till viljes. Gilbert kände sig beklämd, me om varnade röster talade till honom, s ville han icke lyssna till dem; glädjen ö ver att inom kort ega Beatrice tystade der också snart. YLåt det då ske så fort möjligt är?, sad han; och sedan tillbringa vi några vecko i mitt hus i Verville.? ?Och vända åter hit tillbaka ? ?Jag förmodar du inte vill afstå Car noosie?? Beairice kastade en öm och stolt blicl omkring sig. Carnoosie är mitt konungarike, svarade hon, och hvilken drottning vill väl afst sitt rike?? Gilbert teg. Gilbert?, återtog hon oroligt, du för står ju min mening. Du skall vara herr skare ännu mera än jag är herrskarinna. Var icke ond på mig.? Ond öfver at du är rik och jag fattig! Det skulle verkligen vara eget.? Hon såg upp till honom, men det fanns ej en skugga af svartsjuka eller missnöje i Gilberts öppna anlete. Han tog Beatrice. ung, vacker och rik, icke såsom något som honom rätteligen tillkom, utan såsom en al dessa präktiga vinster, som lifvet ger åt få, och som dessa få vore tokiga om de afstode. Allting är således klariX, sade han med fast stämma; Xjag reser i morgon till Verville för att göra allt i ordning för vårt mottagande och kommer sedan hit för att hemta dig. Vi skola vigas i London. 7Hvarför just i London, Gilbert ?? ?Min far önskar det.? Upprorsandan frestade Beatrice att säga Pnej?, men klokheten bjöd henne tiga. Att en nej, var att icke bli gift med Gilbert, y mr Gervoise skulle icke gifva efter. För n gäng mäste hon icke blott underkasta ig. utan ock hålla god min dervid. Och Gilbert var icke otålgare att ega henne, ön Beatrice nu var otälig att bli hans; ty att slj hens ver icke blott att ernå hennes jifs