Aftonbladet – 5 oktober 1865, sida 2

He PN Pr a So me -r I j Den nya ryska presslagen trädde i kraj den 13 Sept mber. Men den dag, anmäl ker en korrespondent till Times, som lem nade fritt val åt hufvudstads utgifvarne at antingen fortfarande låta rensa sina manu skripter, eller afskudda censurens ledban och utgifva de första fri tidningar som nå gonsin blifvit tryckta i Ryssland, helsade ingalunda af pressens lyckönskningar. De ör väl sannt, att pressen nu kan begå för brytelser, sedan det icke längre är cen sorns bestyr att undanrödja misshagliga tan kar, innan de utkomma i tryck; men s strängt bestraffar den nya lagen det ny brott: t, då det blifvit begänget, att af all periodiska skrifter i Petersburg och Moskwa hvilka ensamma fått tillåtelse att välja, h endast sex vågat begagna sig af den farlig; tillåtelsen. Bland dessa sex befinna sig tv: revyer, en halfofficiel tidning, en halft-sjelt ständig dito, samt två sjelfständiga, mei ultranationella organer, hvilka ära mer: rojalistiska och ryska än zaren och rege ringen sjelfva; så att den nya friheten, d: halfofficiella tidningar icke kunna tagas mer i räkvingen i detta fall, i sjelfva verket för smätts af hela pressen, endast med undan tag af moskoviten ?Moscow Gazette? och slavofilen ?Den.? Och detta är icke under ligt, om man skärskådar naturen och be skaffenheten af den frihet, som blifvit be. viljad af zarens mildhet, men på samme gång hejdad i växten af hans försigtighet. Nägra 1å paragrafer skola göra tillfylles att visa hans regerings ängsliga rädslå och misstroende då hon tager de första fjäten på denna oundersökta mark. Med undantag af Moskwa och Petersburg förblir censuren herrskare i hela Ryssland. I dessa båda hufvudstäder kunna tidningar, som utgifvas på ryska språket, befrias från censuren. Utgifveren måste anhälla om väl gerningen; men det tillkommer inrikesministern att besluta, om den skall beviljas eller ej, och om den beviljas, kan den icke utan hans särskilda tillätelse afsiås igen. Tyska, franska, polska, armeniska och andra på främmande språk i Moskwa och Pestersburg utgifna tidningar kunna ej komma i åtvjutande af privilegiet. Dagliga tidningar, som äro niagna från censur, måste deponera 5000 rubel såsom en garanti för godt uppförande och såsom ett tillhandbefintligt kapital, i fall de bli bötfälra; halfva denna summa måste inbetalas ef tid: ningar, som utkomma med längre mellantider, och ingenting alls fordras af Periodiska skrifter af rent vetenskapligt innehåll. Men dessa sistnämnda måste underkastas kyrkans censur, ifall de behandla religiösa ämnen. Tidningar, som äro befriade från censur, äro utsatta både för varningar enligt det franska och drakoniska straff enligt det österrikiska systemet; de förra tilldelas dem, om en tidnings allmänna anda och hållning väcker missnöje, om också ingen straffbar furbrytelse begåtts af henne. Den tredje varningen åtföljes af indragning för en tid, icke öfverskridande sex månader. Tidningar kunna äfven när som helst indragas, om inr.kes min:stern finner för godt att föreslå en dylik åtgärd samt fenalen, en corps, som likväl icke utöfvar något märkbart inflytande, gifver sitt samtycke dertill. Hvad beträffar straffen, så drabbas alla artiklar, som gå ut på att undergräfva det allmänna förtroendet till rättvisan och lagarnes kraft, eller regeringens, regeringstjenstemännens och regeringsdomrarnes beslut, af 500 rubel böter och fängelse från 4 dagar till många är. I se nare fallet insättas de dömda på korrektionshuset i stället för i det vanliga fängelset. Samma straff kunna äfven ådömas, då en utgifvare anses ha gjort sig skyldig till att utså missnöje eller upphetsa en del af befolkningen mot en annan; bedömandet af den föreliggande förbrytelsen och brottets storhet öfverlemnas helt och hållet åt domstolens godtfinnande. Personliga anfall mot privata personers karakter äro i alla hänlelser straffbara, antingen de äro grundade eller ej; riktas de mot tjenstemän, få de vevisas medelst skrifiliga handlingar, men s ngen muntlig bevisning tillåtes, och ej hel-1 er få vittnen höras, för att skydda utgif-r varen för de lagliga följderna af förtal?.e Hen icke utgifvaren ensam ställes till an-1 var, utan äfven den åtalade artikelns för-f attare, förläggaren och boktryckaren äro I 2 r 8 ä 1 ika ansvariga inför lag för hvarje begånen förbrytelse. Nya utgifvare måste ankaffa polisens särskilda tillåtelse; och hvad om kröner verket är, att exemplar af alla ä rån censur befriade tidningar skola aflemas till regeringen i samma ögonblick tryck-s ingen börjar, så att, när allt kommer omg ring, myndighetersa äro i stånd att tagas idningarne i beslag före utdelningen och n hed fulla verkan af censur. Det är sålees tydligt, att presstriheten? blifvit införd g Ryssland genom en lag, hvilken, om den ö raftigt handhafves, skall mediöra, att hvarje y. yckt meningsyttring undertryckes, så framt m en icke innebär att regeringen är fullkom t g samt att hvarje individnel person bland k ennes undersåler är ett mönster af visdom ni ch sedlighet. Men man hoppas dock, att raktiken skall bii mildare än :eorien samt m t regeringen, åtminstone så länge den allI h änna meningens nuvarande lojala anda lel war, icke önskar tillvälla sig den obegränve ide makt, som hon ansett nödvändigt att !N rbehålla sig i allt hvad som rör journasmen. Att handla på annat sätt vore Se rkligen att till den Nikolaiska tidens dödsN stnad inviga en press, som vid Alexander Or :s uppstigande på tronen var allt annat m befriad från band, men som åtnjutit en åt åttlig frihet äfven under den andra ochlpj ER SRS DA RSA