Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 3

samma mån man kom närmarc målet fö promenaden, förmärktes i den stilla och tysta aftonen ett plaskande och stötande med toma kärl ett stycke ner i Stadsgården. Er förlätlig nyfikenhet påkom plötsligt insän. daren, och han beslöt att trotsa den för. skämda luften för att få se hvad som förehades, om det gamla bibliska uttrycket: ?Mörksens gerningar äro onda?, här besannades. Styrande sina steg längs bron mellan toma och fulla vedmått, kom insändaren slutligen så nära, att han, tack vare det klara månskenet, kunde se hvad som förehades. Det han observerade var följande: spatserande på de der förlagda latrippråmarne voro några karlar sysselsatta med att från en mindre pråm upptaga toma kärl, som placerades kring ett större kar, deri troligen vatten var upphemtadt och hvari kärlen skulle tvättas. Meninnan detta arbete börjats, anlände från staden en kärra med fyllda kärl. Sedan nu dessa kärls inne: håll -blifvit tömdt i en af pråmarne, upphalades från sjön ett par ämbar vatten, slogs i de nyss tömda kärlen, och sedan man med en gammal sopqvast omrört ett par slag, stjelpies de på prämens däck och all smörjan rann i sjön. Så fortgicks kärl efter kärl, och flera kärror anlände medan insändaren vistades i närheten. Och tillinsändarens stora förvåning passerade polispatrullen stället tvenne gånger, utan att göra någon anmärkning, oaktadt de mycket väl observerade hvad som föregick. Tvärtom tycktes patrullen noga spana efter om någon obehörig person skulle vara vittne till hvad som pågick vid sjön. Insändaren skyddades af en famn björkved för konstaplarnes blickar. Längre utihamnen stod det lugna vattnet försiltradt och glänsande af de milda månstrålarne; men invid land och längsåt bron stod det och kokte och på den porlande ytan flöt allt möjligt afskräde, som till följd af bakströmmen alltmer och mer närmade sig slussen och skeppsbron. Just som insändaren stod i begrepp att gå, syntes en qvinna med ett par vattenämbare hängande i ett ok. Hon gick ned till sjön, fyllde sina ämbare och gick, helt säkert ovetande om att det vatten hon nu bar hem, kanske för att använda till kokande af mat åt sig och sina barn, var uppfyldt af allehanda vidriga och skadliga ingred enser. Insändaren beklagade endast att han icke var i tilltälle att underrätta qvinnan om hvad han sett. Längre fram möttes en annan qvinna, på väg till samma ställe iör att klappa kläder, men på insändarens uppmaning vände hon om och gick till fiskarhamsen att förrätta sitt göromål. Insändaren återvände nu hem, ytterst uppbragt öfver hvad han sett och visste sannt vara, samt med den fasta föresats att hus den ärade redaktiouen af Attonbladet an hålla om plats i dess spalter för relaterande af saken och derigenom vinna sin trefaldiga önskan, bestående deri: 1:0 att väcka den i närheten af Stadsgården högst beklagansvärda befolkningens uppmärksamhet på att let dem omgifvande vattnet är förskämdt och blir det mer och mer för hvarje natt: 0 att åstadkomma en rättvis opinion mot len del af kommunalstyrelsen, som har stalens drätsel om händer och så litet vårdar ig om invånarnes väl och helsa, att den van tillåta sådana nedrigheter inuti staden, om här nu omtalats och redan förut af tidlingarne påpekats; samt 3:0o att få offentlisen uttala ett högst befogadt klander mot olismakten, som blundar för detta svineri stor skala, men strängt och med sken af itslighet kastar sig öfver och bestraffar varje mindre förseelse mot dess kungöreler, som röra de sanitära förhållandena inom ufvudstaden, då de nemligen begås af fatiga tjenstepigor och annat obemedladt folk. Det skulle vara intressant att få veta hvari yrsaken till detta kommunalsvineri består, Her att kärlen numera skola rengöras i värheten af Stockholms vackra skeppsbro, lå detta arbete förut skett 34 mil från stalen. Gissningsvis har omtalats mycket; nen, såvidt det är möjligt, skall insändaren nnan kort försöka att lyfia en flik af det äckelse, som nu döljer orsakerna till en tor del af drätselnämndens på sednaste tilen uppenbarade abderitiska och oförsvariga tilltag. S. J. Å.