Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

genom sitt samtycke till att bli Gilberts hustru, gynnade mr Gervoises planer, och nu kände hon för visso att det var han — och äfven i hvilken afsigt — som hade undanröjt Gilberts giftermål med mademoiselle Joanne; men denna enda gång voro stjuffader och stjufdotter ense; denna enda gäng kunde Beatrice icke beklaga sig öfver intrigörens planer, och när hon kom att tänka på att det var han eom hade fört Gilbert till Carnoosie och låtit denna stora, oskattbara lycka komma i hennes väg, så smälte hjertat i hennes bröst, så att hon nästan förlät mr Gervoise hans öfriga missgerningar. Hon var mycket lycklig. Om Gilbert bade hyst några tvifvel rörande naturen af Beatrices tillgifvenhet för honom, så försvunno de mycket hastigt, ty hon var icke den flicka som kunde dölja för en älskares blick hvad som föregick inom henne. Öppen, häftig och passionerad, hängaf hon sig åt sin nya känsla, visserligen icke med en pqvinlig våldsamhet, men med ett djup och en glöd, som, ehvad för sorg och oro de månde bebåda för framtiden, åtminstone för let närvarande voro oändligt ljufva. I detta iärvarande lefde de båda älskande nu utelutande. Mrs Gervoise tänkte suckande, tt nu behöfde hon icke bedja Beatrice emna henne. Hennes dotter tog för gifvet, utt modren icke saknade henne, och Gilbert og för gilvet, att han borde ega Beatrices ällskap hela dagen igenom. Han hade som vanligt en treflig eftermidlag. De sutto i mrs Gervoises rum, men lenna ver icke inne. Beatrice sydde. Gilerts arm hvilade på karmen af hennes stol, ch han betraktade tigande den snabba och emna rörelsen af hennes flitiga små fingrar. än lugn och öfversvallande lycka uppfyllde äng hjerta. Lärde män ba tvistbt öm hvir