Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

—— LLA AE KARRCSN NA ehuru sorgsen förebråelse. Hans öde låg framför honom — en skön, rik och nyckfull flicka, som höll af honom, men som, tyvärr, hade många fel. Han fattade båda hennes händer och förde dem till sina läppar med en blick af trygg ömhet. Sädan on var, mottog han henne — sådan hon var, älskade han henne. TJUGOSJUNDE KAPITLET. Om mr Gervoise hade kunnat ana, huru hans älsklingsplan hade blifvit utförd af den nyckfulla flicka, som bar hans ok, huru mycket hon än sträfvade deremot, så skulle hen utan tvifvel erfarit en tillfredsställelse, som hans stjufdotter, hvilken snart skulle pli hans svärdotter, bra gerna skulle ha besparat honom. Allt hade gått eå som han nade planerat; sedan Gilbert kommit i beöring med Beatrice, hade han förälskat sig henne lika naturligt som en tändsticka atter eld när den föres till ljuset. Beatrice rade också, fastän långsammare, erfarit sin tjuffaders inflytande. Mr Gervoises åsigier ;m menniskonaturen voro måhända hemtade rån det hemliga maskineri, som sätter maionetterna i rörelse. Han betraktade fler alet af menniskovarelser såsom idel marioetter och sig sjelf såsom den sluge töreisaren. Han hade dragit på nyfikenhetens ch fåfängans strängar i Beatrice, och han ade litat på hennes eget tycke för Gilbert ch på Gilberts goda utseende och trogna ärlek samt för öfrigt på gynnsamma omländigheter. Ty se, tänkte mr Gervoise, Gilbert är den första unga man efter henes tycke, som har kommit i hennes väg — erför vill hon ba honom, och hon skall ha onom1 Beatrice var icke okunnig om att bon,