Aftonbladet – 4 oktober 1865, sida 2

en stol vid hans sida och antydde med en gest att han skulle sätta sig ned igen. Gilbert4, sade hon med svag stämma, 4reser du verkligen ?4 Gilberts ansigte blef ögonblickligen stelt och kallt. Ja, svarade han lugnt, det gör jag. Gilbert, jag vet att jag inte förtjenar det: men stanna bara denna enda gång.4 Nej, Beatrice, bespara mig och dig sjelf en onyttig smärta. Be mig inte att stanna, ty ingenting skulle kunna förmå m:g dertill. Beatrice sprang upp; stolthet, blygsel och andra känslor käwpade i hennes hjerta. Hennes kinder brunno, och tårar fyllde hennes ögon och darrade i hennes ögonlock. ?Res då?, sade hon hälttigt, i det hon vände sig mot dörren; ?res och förblif blind ända till slutet.? I nästa ögonblick var Gilbert vid hennes sida. Du vill att jag skall stanna !? ropade han med glädjestrålande ögon. ?Ja?, svarade hon tappert, och det för eviet.? Och hon slog sina armar kring hans hals och lade sin kind intill hans, alldeles som lilla Beatrice i fordna dagar. Gilbert sköt henne sakta ifrån sig och skådade djupt in i hennes ögon. ?Beatrice, hvad betydde de ord du yttrade i morse?? Beatrice hängde hufvudet och såg helt ångerfull ut. ?J:g kunde inte hjelpa det, Gilbert. Jag ville veta om du ännu tänkte på mamsell Joanne — det var alltsammans?, tillade hon och gaf honom en halft tveksam, halft skygg blick. Detta var således alltsammans! Gilbert betraktade heuont met en blick, full af öm,