Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

gick för en stund sedan förbi hans rum, och jag såg att han packade ihop sina saker, ehuru han inte såg mig.4 Ar det möjligt? Packade han verkligen ihop sina saker? utbrast Beatrice. Ja, jag är säker derocm.4 Nå ja, i sådant fall kunna vi inte hjelpa det. Han får inte resa, Beatrice. Han får verkligen inte resa. Hans far skulle tro att jag förnärmat honom. Du måste förhindra det, söta Beatrice. Jag kan inte, min älskling.4 Hennes ansigte höljdes ännu en gång af en brännande rodnad, och mrs Gervoise gissade, men ville icke synas gissa sanningen. För min skull, söta Beatrice, bad hon, för min skull! CJag törs inte göra det4, sade Beatrice med en viss häfughet; jag förtjenar Gilberts vrede och förebråelser — jag törs inte. Har du då på något sätt förnärmat honom 2 Nej, inte förnärmat honom, men — men — jag sade någonting i dag på morgonen och — och det är derför som han reser. Mrs Gervoise frågade icke sin dotter hv.d det var som hon bade sagt, men det var bittra ord för Gilbert att höra. Hade den gamla skalkaktiga nyfikenhetsandan åter vaknat, efter kom hon utan anledning hade yttrat till Gilbert: Jag är så ledsen öfver att du inte gifte dig med mamsell Joanne? Men deuna gång var Gilbert på sin vakt. Ingenting förrådde hans smärta, ifall han kände en sådan; men han reste, och Beatrice visste hvarför, och som hon visste det, vågade hon icke söka hålla honom qvar och derigenom ådraga sig hans förebråelser.