Aftonbladet – 3 oktober 1865, sida 2

som i ett annat ögonblick skulle fyllt hen. nes hjerta med hänryckning. Men nu hade hon blott en enda tanke — hon skulle förlora Gilbert och denna gång, det kände hon, lör evigt. Gilbert, du får inte resaX, sade hon. Jo, Beatrice, jag måste. Terrassen var bred, och då de vandrade fram och tillbaka, såsom de nu gjorde, nära balustraden, kunde de tala utan att höras ditin. Nej, Gilbert, du får inte resa, sade Beatrice åter, jag kan inte undvara dig — jag skulle bli alltför olycklig. Jag har inte haft någon lycklig ungdom. De sista vec. korna, sedan du kom hit, ha åstadkommit en stor förändring i ett afseende. Jag har lefvat — förut längtade jag att fö känna hvad det vill säga att letva. Om jag inte kan hålla af dig så som du önskar det. Gilbert, så rir jag inte för det; du är mig innerligt kär, det kan jag försäkra dig. Res inte, bästa Gilbert, och låt det åtmin. stone vara vänskap emellan 0ss. Vid ordet vänskap förlorade Gilbert all sjellbeherrskning. Tala inte om vänskap oss emellan, sade han. såframt du inte kan skapa vänskap af min kärlek och sin köld. Gilbert4, sade Beatrice, helt förtviflad, jag vill göra så mycket jog kan — mer an du begär — jag vill gitta mig med dig, om du önskar det och le.nar det öfriga ät tiden. Gilbert betraktade henne skarpt och drog derpå en djup suck. Nej, Beatrices, svarade han slutligen, det är mycket vänligt och vackert af dig att vilja göra ett sådant offer, men jag skulle inte på sådana vilkor ens vilja ha en drottning; föröfrigt snar du föga hvilken