Aftonbladet – 2 oktober 1865, sida 2

— Fårpest. Utom boskapspesten har nu äfven en pest utbruti; bland fåren i Evgland, enligt hvad de sednaste engelska tid ningarne berätta. Redan för längre tid tillbaka omtalades att ett parti till Hull ankomna får befunnos angripna af en egendomlig sjukdom, utan att denna, enär djuren genast slagtades, hann närmare studeras, men en dervarande veterinärläkare yttrade vid samma tillfälle den äsigten, att äfven får kunde angripas af den gängse boskapssjukan. Sedandess hafva enstaka fall anförts, som kunde gifva stöd åt samma förmodan, men först nu har man fått ovedersägliga sorgliga bevis på, att icke blott får antallas af en sjukdom med alldeles samma symptomer, utan att äfven smitta från dessa ika djur föranleder sjukdomens utbrott hos bornboskapen, åtminstpne hos kor och vice versa. Prof. Simonds omtalar newligen i en officiel rapport följande fall: En landtbrukare och köpman C. Temple i Blakeney, 10 miles från Fakenham i Norfolk, hade d. 17 Augusti på marknaden i Thetford köpt 120 lamm, som förts på jernväg till Fakenham och till fots tillryggalagt resten af vägen. Vid ankomsten syntes några af dem mycket trötta, hvilket tiliskrefs den starka hettan och den långa vandringen. Herden förklarade likväl genast att hela hjorden hade ett sjukligt utseende och yrkade att den skulle återsändas till säljaren. Det visade sig också snart att deicre lidit af trötthet, utan af sjukdom. Den 24 flyttades två af de svårast engripna fram till gården i ett skjul, der sedermera en ko fick sin plats. Den 25 dogo två af lammen, hvarföre hela hjorden den 27 på morgonen flyttades till samma inhägnad, der nämnde skjul var beläget. Till ett annat skjul, som endast genom några risknippor var skildt från inhägnaden, fördes morgon och afton några andra kor för att mjölkas. Lammen qvar blefvo vid gården till den 28 Augusti, då de återfördes till betet, som de sedermera icke lemnat. Medan de befunno sig vid gården, dogo den 27 Augusti två af dem och den 28 ett samt följande dag på betet ytterligare två af dem. Från denna dag grep sjukdomen omkring sig med samma väldsamhet som boskapspesten, så att den 22 September, då professor Simonds besökte. stället, 46 dött eller slagtats och 27 gäfvo föga hopp om räddning. Den 7 September sjuknade den förstnämnda kon i boskapsvest, d. v. s. 14 dagar efter det de sjuka åren flyttats till samma skjul och 10 da-. bar sedan on sist varit i beröring med fåven. Den 11 sjuknade en af korna i det närgränsande skjulet och kort derefter ytterligare en samt sedermera de öfriga, så att den 16 September alla korna till antalet sex och en qviga voro döda. Vid den undersökning, som professor Simonds företog af de sjuka och döda lammen, befunnos alla symptomerna i nästan hvarje detalj öfverensstämma med de fur boskapspesten egendomliga och obduktionsresultaterna voro stkså identiska. För att ytterligure ådaga