Aftonbladet – 2 oktober 1865, sida 2

— H. C. Andersen i Upsaka. Från Upsala skrefs den 27 Sept. till D. B. Hans Christ. Andersen stod i går afton i en liten krets af 70—80 akademiska och stads-medborgare på Flustret. Redan ytan af dennå lilla täcka anläggning strålade i större glans n eljest med sina kulörta gaslampor, och ån alla altaner svajade Sverges, Norges och Danma fanor. Från kupolen viftade också några fandukar. Efter intagen sc höll ordiöranden för studeotkåren, hr Lillj blad, ett tal. Han tolkade betydelsen af en man sådan som Andersen, hvilken vet att af glasbitar, trästumpar, blomsterstänglar göra folk, och till och med af sophögar vet att göra något läsvärdt och tänkvärdt. samt framhöll hvad Danmark haft och ännu har ensam i sitt slag, en skald, som kan läsas af alla, som alla ha nöje af, för att ej nämna de djupa sanningar, som ligga dolda under den smutshög, der tuppen stolt orevar och yfs öfver sina granna fjädrar. Ett yrfaldigt hurra afslutade skålen, för hvilKen hr Andersen tackade med löfte attläsa upp ett par af sina sagor. Förtjusningen blet allmän och man drog stolarne rundt kring bordet, vid hvilket han sjelf tog plats i fonden. De stycken, som han läste, voro Sommerfugeln?, ?Granireet? och Det er ganske vist. Först nu fick man ett begrepp om hvad en Andersensk saga är: men att läsa den så som han — det kan ingen. Hr Björck föredrog derefter en helsning till den ärade gästen, för hvilken han med rörelse tackade. De många privata tillställningar, som egt rum för honom sedan i söndags, då han kom, gjorde, att han ganska enaurt afligsnade sig, men ej utan att följas af n talrik sångarskara, som vid hans hemvist bragte honom det sista farväl. Festen bivistades af landshöfdingen grefve Hamilton, några professorer, borg samt studenter. I dag på middagen afreser han härifrån till Stockholm, der vwistandet ännu blir cirka 8 dagar.