Aftonbladet – 30 september 1865, sida 2

Gilbert, ropade hon, skakad och uppskrämd, Cbry dig inte om hvad jag sade — jag menade ingenting dermed — jag bara gade så på skämt — jag vill hellre dö än gifta mig med Antony.? Blodet rusade häftigt tillbaka till Gilberts ansigte. Hon hade således skämtat, och detta var meningen med hennes skämt. Han bet sig i läppen och teg. Han drog icke sin arm undan Beairices, men han såg ned till henne med en min af så sträng och sorgsen förebråelse, att hon måste slå ned ögonen och vända sig bort. Beatrice, hvarför gjorde du detta? frågade han. tJag — jag vet intet, stammade hon. Jo, det gör du, Beatrice. Nå, är du nu nöjd? Hvad har du vunnit derpå?4 Beatrice hängde hufvudet och kände sig både ångerfull och förlägen. sOch nu, då du vet hvad du önskat att få veta, men som jag ogerna ville säga dig — hved är nu ditt svar? Beatrice teg. Gilbert började åter i samma lugna ton: 4Då en qvinna tvingar en man att förråda sig, så är hon också skyldig att ge honom ett tydligt ja eller nej. Detta är inte mer än billigt — eller hur, Beatrice?Han betraktade henne fortfarande, och Beatrice höll fortfarande sitt ansigte bortvändt, för att undvika hans rättvist förebrående blick. 7Gilbert4, sade hon slutligen, ?det är mycket snällt af dig att du bryr dig om mig, men... hon stannade. PMen du kan inte bry dig om mig i den meningen taget, inföll han. Beatrices tystnad tydde på medgifvande af hvad ban sagt.