Aftonbladet – 30 september 1865, sida 2

År af bitter träldem hade ännu icke kufvat henne och skulle icke heller göra det. Frestelsen var för plötslig och för retande för att kunna motstäs. Det finns en hemlig förmåga att gäcka och bedraga, som är medfödd i en flickas hjerta; det behöfs icke erfarenhet för alt stärka den, eller vana för att leda den. Den kommer på hennes bud och flyter fullfärdig från hennes läppar. Af denna förmåga begagnade sig nu Beatrice. Hon beslöjade med de nedfällda ögonlocken det skälmska leendet i hennes ögon och qväfde det löje, som spelade kring de rosiga läpparne, samt yttrade: Gilbert, jag har någonting att säga dig. Verkligen ? tJa, kom den här vägen.4 Hon lade helt förtroligt sin arm under havs och ledde honom nedåt allen. Nå, hvad är det?4 frågade Gilbert. Beatrice rodnade under hans frågande blick; men slutligen tog hon mod till sig, och sjelfva hennes tvekan gaf mera vigt åt hennes ord. Gilbert, lofvar du mig att svara öppet och oförstäldt?? Ja, det tror jag visst att jag kan lofva.t cNå väl då, skulle du vilja råda mig att gifta mig med din bror Antony?4 Hon lyfte hastigt sina ögon upp till hans ansigte; men hon behöfde icke dess vittnesbörd. Den arm, på hvilken hennes hvilade, hade skukat som om den hade erhållit en elektrisk stöt, och blek som döden hörde Gilbert på henne, utan att svara. Om hon hade hållit mindre af honom, skulle hon varit betryggad för faran att förräda sig sjelf, men nu kunde hon icke uthärda åsynen af hans förtviflan, och hela hennes själsnärvaro öfvergaf henne.