Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

BEATRICE Roman i tvenne delar. AP Jalla Kavanagh. Gilbert kände sig i detta ögonblick alldeles lik en slaf. Han skulle geroa velat kasta sig till Beatrices fötter och erkänna gn träldom och hennes oinskränkta välde. Han varalldeles ursinnigt förälskad, ehuru denna kärlek icke var öfver två tim mar gammal, och den, som han älskade, satt framför honom lugn och leende, okunnig om hans qval och till utseendet med ett fullkomligt fritt hjerta. Gilbert längtade att bedja henne om denna kärlekens väfva, som dock aldrig skänkes på en blott bön, och som oftare aftvingas än skänkes af ett qvinligt hjerta. Men han var tillräckligt herre , öfver sig sjelf föratt inse att detta icke var: stunden tör passionerade förklaringar och ömma böner; denna onödiga undergifvenhet kunde möjligen öfverraska och förvåna, men skulle säkerligen icke vinna en så stolt flicka som Breatrice. Han besvarade derför hennes förvånade blick med en öm, men dock manlig öppenhet, som var det klokaste sätt han kunde välja. BeatriceX, sade han, Sinse då en gång för alla att jag önsker behaga dig. SÄfven med din musik, sade Beatrice muntert; men hon var rörd, och Gilbert såg det. ) Se A, B. nr 183—197,1 199. 21—207, 209, 211--210, 218—222 201, och 225.