Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

hållet upptagen af sitt bestyr och tilltalade henne icke en enda gång. Mr Gervoise har, såsom vanligt, ljugit, tänkte Beatrice. Det förvånar mig att han aldrig slutar att försöka sädant med mig. Och likväl, om det vore sannt4, sade äter den hemliga rösten. Det är det intet, svarade Beatrice förtrytsamt — det är inte eannt!4 Just som hon kom till denna slutsats, öppnades plötsligt dörren, till biblioteket, och mrs Gervoise tittade in med förskräckt uppsyn. e Gilbert, fort — kom !4 rop ide hon. Gervoise håller på att få slag ! Gilbert satte hastigt ifrån sig den glagretort han hade i handen, skyndade förbi Beatrice utan att säga ett ord och ilade in i matsalen. Mr Gervoise låg tillbakalutad i en stol, och hans ansigte hade en olycksbådande, purpurfärgad hy. Beatrice, som. hade skyndat efter Gilbert, säg att mr Gervo:ses hand krampaktigt omslöt ettöppnadt bref. tJag förmodar att han förlorat något af sina kära penningar! tänkte hon föraktfullt, medan Gilbert i största hast löste upp fadrens halsduk. Aderlåt mig! stönade mr Gervoise hest. Nej, svarade hans son i bestämd ton; var inte orolig; det är ingenting farligt. Medan han ännu talade, antog fadrens ansigte så emåningom sin vanliga naturliga färg, Gilbert hade fullkomligt rätt; den rörelse, som så häftigt hade uppskakat mr Gervoise, var icke bestämd att åstadkomma något olyckligt resultat. Hans lugn återvände småningom, han satte sig upp i stolen, lade ibop brefvet, stoppade det i tiekan och gaf Beatrice, som helt kall och likgiltig stod och såg på honom, en spejandd blick. Forts.)