Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

tala med mrs Gervoise; ni torde vara god och lemna mig allena med min hustru, miss Gordon. Då mr Gervoise ville reta Beatrice, behöfde han bara kalla hennes mor för sin hustru, Hennes svarta ögon gnistrade, hennes kinder blossade och hennes läppar skälfde, då hon, i det hon gick mot dörren, yttrade: Mr Gervoise, jag tror er inte,4 Det gjorde hon icke heller till en början, Om mr Gervoise sade att svart var svart, skulle Beatrice påstått att svart var hvitt. Gilbert skulle vara från sina sinnen, och det för hennes skull! Nej, det var omöjligt; och dock, om det vore sannt? Hon gjorde icke sig sjel! denna fråga — kanske ville hon det ieke eller kanske vågade hon det ieke, Den stolte, den lugne Gilbert från sina sinnen för hennes skull! Hon kände en hel revolution uti sitt inre vid denna tanke, De möttes vid frukosten. Hon observerade honom, och mr Gervoise observerade henne; men om lugnet i Gilberts sält öfverraskade henne, så behöfde åtminstone icke mr Gervoise sväfva i ovisshet om betydelsen i hennes uppmärksamma blickar. Om han inee talar, skall hon nog få honom att göra det, tänkte han helt listigt, Ni år tängad, min docka, ni är fängad! Det hände sig så, att ett kemiskt experiment, och icke kärlek, var Gilberts öfvervägande tanke denna morgon. Så snart frukosten var förbi, steg han upp och gick till laboratoriet. Beatrice brukade der träffa tillsammans med honom, och denna morgon ville hon inte beller afstå från denna vana och bereda inr Gervoise den segern. Hon fick derför in till honom och betraktade önöm unter tystnad. Gilbert ver helt ock