Aftonbladet – 29 september 1865, sida 2

Mr Gervoise reser, svarade mrs Gervoise. Det glada uttryck, som visade sig i Beatrices ögon, antydde föga sympati med denna del af modrens sorg. Nå, min älskling, sade hon, kan du då inte bära hans fränvaro?? ?Jo, men de der Stones komma i dessa dagar till Antonys hus, och komma säkert hit på besök, och jag måste taga emot dem.? Hon talsde i en helt ömklig ton. Han hade så länge hållits afsiängd från menniskor, att tanken på att behöfva taga emot en främling nu gjorde henne orolig. Dessutom hade mr Gervoise till denna under-! rättelse fogat en annan, som nästan lät som en hotelse. Hör på, mrs Gervoise?, hade han sagt, sjag får nämna, jag vill se dem föriofvade, där jag kommer hem.? Detta kunde mrs Gervoise naturligtvis icke tala om för Beatrice. ?Bry dig inte om det, min älsklingt, sade hennes dotter uppmuntrande, du känner pog mr ferveise till g att veia, att man iate kan tro et ord af hvad han säger.? Ni förvånar mig verkligen, miss Gordon I Dessa ord yttrades af mr Gervoise, som sakta hade trädt in i rummet. Ni förvånar mig verkligen !? upprepade nan ännu en gång. Tror ni kanske att nr Stone inte kommer hit? Eller kanske yetvillar ni att han ens finns till? Beatrice log, men svarade icke, Mr Stone finns verkligen till?, återtog nr Gervoise, och han kommer hit; och vad än mera är, jag har räknat på, att i tar emot hönom nick all möjlig artighet.