Aftonbladet – 28 september 1865, sida 3

MILLA AVR BLJÄTISEIS VÄTSE statens jernvägsbyggnader. Rättegångsoch Folissaker. Den för sina många bedrägerier sedan några år tillbaka sorgligt ryktbara Johanna Lovisa Åkerberg, hvilken under sommaren lärer vaiit i Paris, men för kort tid sedan återkommit hit till hufvudstaden, har ånyo gjort försök att lura folk, i det hon föregifvit sig vara en fru Rogberg, hvars man skulle ega ett större bruk i U land samt att hon se vore stadd på resa till Carlskrona, för att lyfta ett henne tillfallet betydligare arf. Detektiva polisen, som genom en anonym biljett blifvit underrättad hätom, sökte henne fördenskull i hennes uti biljetten uppgifna bostad i hotellet n:r 4 vid Skeppar Carls gränd, men hon hade då redan afflyttat derifrån och inlogerat sig i hotell Norrland vid Österlånggatan. Tillspord om de uppgifter hon haft, rörande sin person, erkände hon sig, under förmälande att hon hade rättighet att ta hvilken titel och hvilket namn hon behagade, ha kallat sig fru Rogberg, men förnekade att någonsin ha nämnt om man, bruk eller arf. Som Akerberg underlåtit att, såsom straffad, anmäla sin bostad samt dessutom var i saknad af stadigvarande sådan och äfvenledes utan laga sysselsättning, så blef hon inmanad i häkte. Med henne fols idag polisförhör, hvarvid hon vidhöll sitt här ofvan nämnda erkännande; men då anledning förekom att hon fortsatt med sina skojerier, uppsköts målet för upplysningars inhemtande derom. — De bekanta s k. klockskojarne? Nejström, Wallin, Bengtsson ociWiberg ha nu åter farit: framme och spelt af en stackars landtbo hans penningar. Offret denna gång är en yngre karl från Öland, som varit häruppe i trakten på arbete och i går kom till staden för att med något ångfartyg bege sig till hemorten. Vid polistör hötet i dag om saken berättade karlen med mycken redighet att han kl. 8 på aftonen blifvit på gatan anhållen af Bengtsson, hvilken nästan tvingat honom att medfölja till pantlånaren Tillqvist, hvarest köp uppgjordes om åtskilliga klädespersedlar. Vid handeln hade karlen gifvit 20 rdr i handpenning och erhållit ett sorts qvitto eller bevis, undertecknadt af Wallin. Sedan hade denne medföljt ut, då de sammanträffat med Nejström och Wiberg samt besökt åtskilliga krogar och cigarrbutiker, hvarefter de allesamman, med undantag af Wallin, som aflägsnat sig, vallat honom gata upp och gata ned, tilldess de kommit till Wibergs bostad på Ladugårdslandet, der de spelat af honom nästan hela återstoden af hans kassa, eller 30 rdr. Wallin, Bengtsson och Wiberg voro tillstädes vid polisförhöret, men icke Nejström, hvarföre målet för hans upphemtande anstår till annan dag. — En djerf stöld. Å rådhusrättens fjerde af delning förevar i dag ransakning om en både betydande och djerf stöld, i förliden Juli månad Lbegången hos öfverintendenten baron W. v. Knorring, boende 1 sin egendom, huset n:r 8 Lilla Trädgårdsgatan. Stölden hade föröfvats under det att baronen med familj bodde på landet, och blef en betjent vid namn Johan Jonsson, som kort förut flyttat ur baronens tjenst, misstänkt derför och häktad, emedan han befanns innehafva åtskilliga af de stulna effekterna. Vid pårop af målet tillstädeskom baron Knorring personligen och förehemtadesJonsson från häktet samt uppgaf, hörd ötver sina letnadsomständigheter, att han är född i Kjella socken på Öland 1844. Efter att ha innehaft betjentplats hos åtskilliga personer. kom han slutligen till barön Knorring, från hvilken han flyttade gistlidne April. Han har ett fint och fördelaktigt utseende, men visade under ransakningen ganska mycken fräckhet. Af remisshandlingarne från polisen inhemtades, att hos baron Knorring blifvit stulna följande persedlar: en vinterpaletå, två svarta bonjourer, ett par svarta byxor, 1 svart frack, 1 parTaply, tvänne större lådor med cigarrer, 4 äskar med spelmarker, en mindre summa penningar, några stycken kortlekar, ett blyerspennskaft af silfver, ett rödt sammetsetui med en mängd mer och mindre dyrbara skjortknappar, en som: maröfverrock, ett cigarrfodral, en teaterkikare m, m., hvarjemte ur baronens vinkällare förkommit en mängd vinbuteljer. Vid häktningstillfället hade Jonsson befunnits inneha en del af de här upp räknade persedlarne, hvarjemte en mängd andra kläder och effekter befunnits i hans ego, hvilka dock ej tillhörde baronen Om sättet, hvarpå stölden tillgått, kunde baronen, som varit borta på landet vid tillfället samt hit ankommit, underrättad derom, endast upplysa, att tjufven beredt sig tillfälle inkomma i den stängda våningen genom att uppbryta flera dörrar samt en chiffonnier i baronens skrifrum, hvarur åtskilliga saker tillgripits, och nycklane tagits till de likaledes stängda garderober, hvari en del af de stulna kläderna förvarats. Såsom bevis på att tjufven gifvit sig särdeles god tid, anförde baronen, att denne äfven gjort försök att uppbryta ett uti en af garderoberna stående kassaskåp af Backmans tillverkning, hvars lås var försedt med 6 starka fällbommar, hvaraf 5 blifvit uppdyrkade, men lyckligtvis ej den sjette. Jonsson nekade att ha stulit de i hans ego anhållna sakerna och berättade en mycket osannolik historia om huru han på vägen utanför Nyckelviken köpt dem af en okänd mansperson, som utbjudit dem till honom först för rdr, men då Jonsson icke haft mer än 5 rår, nöjt sig dermev. Tillspord om han till:ripit vinbuteljer i källaren, nekade han äfven dertill; men erinrades då om en bal, som han och en dräng vid namn Lundin, i tjenst hos en person, boende i baron Knorrings egendom, i förliden Mars månad tillställt i huset n:r 3 Norra Smedjegatan, der det gått ganska rundligt till med dryckesvaror och bland annat äfven 6 buteljer champagne blifvit tömda. Lundin, som bjudit 8 personer, hade betalt bkyra för lokalen, hvar. emot Jonsson, hvilken bjudit 25 af sina vänner, bekostat drickesvarorna. musiken och det öfriga kalaset. Jonsson förklarade nu, att han köpt vinerna på ett nederlag och betalt dem. Ett par vittnen (det ena af dem var förenämnde Lundin) hördes i målet, men kunde ej lemna någon upplysning om stölden, ej heller hade de observerat Jonsson inneha eller begagna något af det stulna. Hvad den anställda balen aninge, medgaf Lundin att det varit en ganska dum tillställning. Vinet hade Jonsson uppgifvit vara köpt, och som han sagt sip nyss förut ha fått ett arf, misstänkte aldrig Lundin, att välfägnaden på balen möjligen ej var ärligt åtkommen. LARDSORTS-NYGETER.