Aftonbladet – 28 september 1865, sida 3

kaniske kräfter, hvilka ännu kogede. Halfqväfda skratt, fnissningar och elaka anmärkningar hördes alltemellanåt, men växte till ett döfvande sorl, interfolieradt af vemodiga ljud, snarlika hvisslingar, då sista tonen af talarens melodiösa och djerfva föredrag dött hän. Andra afdelningen, som derefter börjades, utan deklamation, var af ännu anspråkslösare beskaffenhet än den första och mottogs med hån och begabberi — en lön, den vi tro hr professorn med dessa sina dissolving views skall skörda öfverallt bland die dummen Schweden, och hvarför vi ej veta annat korrektiv än att hr professorn egnar sin tjenst uteslutande, och ju förr desto hellre, åt sitt grosse Vaterland.