Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

dana der stolta flickor godt att få lida er smula. Pröfva henne, säger jag, och du ska få se om hon tycker om dig ellerinte. Gilberts blod brann som eld i hans ådror under det han lyssnade till frestaren. Tänk om Beatrice verkligen älskade honom! Om han verkligen kunde få henne! Gilbert, sade hans far strängt, det här är inte en sak som längre får dragas ut på tiden. Jag upprepar det, gif akt på flickan och tala sedan, eller lemna Carnoosie. Han aflägsnade sig, och Gilbert gick in i huset och upp till mrs Gervoises rum. En glädjerodnad höljde hennes ansigte. då han trädde in i rummet. Ack, om det vore sannt! tänkte Gilbert. SAck, om det vore sannt! Han betraktade henne med en eldig blick, men hennes ögon mötte hans med ett lugnt, vänligt och öppet uttryck, som icke vittnade om ett spår af passionerad känsla. Han sade henne icke att hon hade en vacker hals eller vackra ögon; med sådant smicker ville han icke pröfva henne; men han observerade henne och lyssnade till hennes ord och kände sitt hjerta fyllas af tvifvel. Hon satt tätt invid en af de båda lamporna och sydde. Rummet var varmt och hennes kinder blossade. Gilberts ögon hvilade på hennes framåtlutade ansigte med en ifver, hvarom han sjelf icke var medveten. Han kunde icke tänka på möjligheten at den lycka som väntade honom utan en känsla af feberaktig lidelse. Han hade icke erfarit synnerligt af lifvets fröjder och njutningar, och han kände inom sig denna hemliga törst efter lycka, som vi alla bära i våra hjertan, och som vi visserligen kunna qväfva, men som det är så ljuft att släcka, om det ock vore för blott en enda gång. I sitt nuvarande själstillstår syntes det honom som om det att