Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

dem — de voro lyckliga genom honom, men älskade honom icke mera för det. Men mr Gervoise tillät aldrig sina känslor att blanda sig i hans planer; och nu, då han tänkte på att det var på tiden att väcka Gilbert ur hans tröghet, gick han ut på terrassen och afbröt deras mellan-fyra-ögon. Han behöfde endast visa sig för att få Beatrice att gå in. Hon skyndade sig bort med en liten stolt knyck på hufvudet och en svängning med sin sidenklädning, som tycktes skänka mr Gervoise ett stort nöje. Om man vill öppna en älskares hjerta, så bör man prisa den älskade; mr Gervoise mumlade derför: En förtjusande flicka! Gilbert svarade icke, men hans ögon stråade, Unga mr Thorne ville ha henne, fortfor mr Gervoise, han blef alldeles ursinnigt sär i henne, men jag talade rent språk med nonom. Mr Thorne, sade jag till honom, jag kan inte ge er något hopp. Er heder ir oförvitlig, men edra moraliska tänkesätt iro slappa; ni spelar och ni svär, sir — ja, i svär. Ni kan inte få min Beatrice. Jag allar henne min Beatrice, derför att hon ir min hustrus barn, och hvad som är min wmstrus är också mitt. På det viset behandade jag mr Thorne. Mr Gervoise tyckte om att dikta; han yckte äfven om att pina och plåga, och an såg nu med största belåtenhet, att Gilvert, som var okunnig om att mr Thorne var sextio år och hade hustru och trenne löttrar, såg helt olycklig ut. Ja, ingen vet hvad jag gjort för den lickan, återtog mr Gervoise med en suck; sjag har måst vaka öfver henne, hålla henne indan för verlden och dess frestelser, och ag kan verkligen inte, min kära Gilbert,