Aftonbladet – 28 september 1865, sida 2

KAS. TR ketsss——XXX—— Till hvilken grad sinnesstämningen i Wien olifvit upphetsad genom det bekanta kejserliga mamfestet, som suspenderar eller rättare upphälver riksrådet — ty en författning är i sjelfva verket upphäfd, då den ej längre är i verksamhet och då det beror på maktinnehafvarens godtycke om och på hvad sätt den åter skall träda i kraft — synes deraf att den officiella Wiener-Zeitung finner sig nödsakad att i en ledande artikel närmare förklara detta dokument. Der bevisas omöjligheten att bibehålla riksrådets lagstiftande verksamhet, på samma gång det försäkras alt ministören samvetsgrannt skall respektera kejsarrikets konstitutionella organisation, tills denna åter kan träda i verksamhet på en ny grundval. Denna förklaring har dock ingalunda Ingnat sinnena, och under det man är hågad att illuminera i Pesth, har man i Wien funnit nödigt att hålla trupperna samlade i kasernerna. Och detta är heller icke så underligt, sedan det icke längre kan vara något tvilvel om att i Österrike för ögonblicket råder den mest uppenbara absolutism. Visserligen söker Wiener-Zeitung ådagalägga att Österrike ännu har ej blott en, utan flera skrifna och oskrifna författningar, och för hvardera af de tjugo landsdelar, af hvilka kejsarriket består, ett helt arkiv af historiska rättigheter, som alla äro stadfästade genom Februaripatentets sjette paragraf. Men allt sådunt är endast sofismer, som österrikarne på köpet måste finna sig i att höra. En korrespondent till Weser-Zeitung för ett ännu bittrare språk. Grundlagen är upphäfd, säger han, och riksrådet ej mera till! Det system, hvarefter Österrike hädanefter skall regeras, är den renaste absolutism, som fegt gömmer sig bakom en hop landtdagsförfattningar. För andra gången underskrifver kejsaren ett patent, som upphäfver riksförfattningen; första gången skedde det den 31 Dec. 1851 och den 20 Sept. 1865 ha vi sett samma åtgärd förnyas. Samma författning, som högtidligen besvors den 1 Maj 1861 i närvaro af riksrådets samtliga ledamöter, är i dag upphäfd eller suspenderad om man så vill. Man har med skäl klagat att det allmänna rättsmedvetandet skakades under den Schmerlingska regimen. Men icke lärer förtroendet till en stats moralitet växa derigenom att folket ser besvurna lagar upphäfvas i en handvändning, och hela är at statens utvecklingshistöria utplånas. Icke lär väl någon enighet kunna ästadkommas på detta sätt mellan länder, af hvilka Ungern ej vill höra talas om monarki, och Kroatien ej skyr något medel att undandraga sig magyarernas öfvervälde; af hvilka Österrike och Saltizburg önska centra. lisation, Steyermark dualism, Böhmen federalism, Mälmen en ständerförsamling och Galizien fullständig skilsmessa. Och icke lärer den strid, som möjligen kunde utkämpas inom ett enda riksräd, kunna afgöras genom ett guerillakrig mellan ett dussin landtdagar. För att tro något sådant fordras en högmodig inbilskhet, mot hvilken Schmerlings illusioner måste anses ytterst blygsamma, eller ock ett hyckleri, som endast gömmer junkerväldets och absolutis. mens fikande efter makten. De som ännu kunna jubla måste vara blinda, då de isitt hat till centralisationen kunna glömma, att samma hand som sticker grannens hus i brand, också kan tillintetgöra deras eget. Vi stå med ett ord rådlösa inför ett det mest uppenbara grundlagsbrott. På denna sidan Leitha vågar väl-:-ke allmänna opinionen fullständigt yttra sin mening, men dess tyst nad är vältalig nog; och det ser ut som om regeringen också förstår att tolka den, ty man vågade icke efter gammal sed uppslå manifestet på gathörnen, och garnisonen har i natt blifvit sammandragen samt befellning utfärdad om patrullernas förstärkning.