2 ISA NSF SAS a LR IVL AN Ku DNe Ett besök på Ulriksdal, En utländsk tidning berättar: Nägra engelsmän, som i sommar gjort en resa i Sverge med sina hustrur, ville besöka konungens sommarresidens, beläget en half mil från Stockholm. Hela sällskapet deti!erade forbi skildtvakten som lät dem obehindradt pussera, och vid inträdet i par ken sägo de en man som syutes vänta på någon eller något, ty han var sittande på en af bänkarne i parken i en fullkomlig orörlighet. Våra engelsmän, som icke rätt visste huru de skulle bära sig åt för att få besöka ett kungligt palats, skickade ett sändebud till personen 1 fräga för att meddela honom deras önskan. Mannen talade lyckligtvis engelska me. ledighet. Turisten frå gade onom först om konungen var på slottet och sedan om det icke mötte någon svårighet att få besöka slottet under det kopungen och den kungliga familjen uppehöllo sig der. Mannen svarade att det visserligen vore förbjudet, men emedan han tillhörde konungens hof erbjöd han -sig att ledsaga dem genom slottet, eftersom de icke voro åtföljda af nägun ercerone. Under vandrinen frägade engelsmänen om det icke vore möjligt att de kunde få se kungen. Deras ledsazare svarade att det icke vore brukiigt att insläppa främlingar i konungens enskilda rum dä han befun-e sig der. men som han vore af ett temligen oroligt och ombytligt lynne skulle de sannolikt träffa honom innan de hade slutat sitt besök. Sällskapet fortsatte således sin vandring genom parken, och en af främlingarne om talade derunder flera kuriösa anekdoter som han hade hört angående H. M., och frågade ledsagaren om de voro grundade. Denne svarade att man sade på samma gång sa mycket både ondt och godt om konungen, att det vore svårt att skilja det sanna från det falska, och som han vore fästad vid hof vet borde man icke vända sig till honom för att begära upplysningar. Alla engelsmännen voro af hane åsigt och anhöllo om ur äkt för sin obetänksamhet; deras ursäkter upptogos med godmodighet. Sålunda genomvandrades parken och sällskapet inträdde i slottet, hvars alla märkvärdigheter de fingo beskäda; de stora salongerna, säng kamrarne, biblioteksrummen, kabinetterna, deras ledsagare visade dem allt med den upplysta välvilja som utmärker svenskarne. Derefter förde han dem åter ut i parken genom en aveny ärnu vackrare än den genom hvilken de hade inträdt. Då de togo afsked af honom uttryckte främlingarne den beundran slottet hade ingifvit dem och voro bloit ledsna öfver a:t de icke fått se konungen. Jag är konungen, sade då, lyftande på sin hatt, Carl XV till sina förvånade gäster, och helsande dem med behag ätertog han vägen till slottet. (K. P.) — Också en ambassad Konungen af Bassa (nära republiken Liberia på pepparkusten i Afrika) har skickat ett särskildt sändebud till president Johnson i Washington, för att för presienten tolka den sorg, som gripit konungen vid underrättelsen om Lincolns död samt tillka bedja honom om en regnkappa. det vill säga en af gummi elasticum, som kan hålla ut under den afrikanska regntiden. President Johnson har, säges det, givit befallning att köpa en dylik kappa och att med många helsningarskicka densamma till hans majestät.