Aftonbladet – 27 september 1865, sida 2

ning, som han likväl icke brydde sig om att förklara. Möjligen gaf henne en qvinlig instinkt nyckeln till hans tystnad, ty eburu hon stod och betraktade honom helt tankfullt, upprepade Beatrice likväl icke sin tråga. Ni stannar väl nu hos oss, Gilbert, eller hur? sade hon efter en stunds tystnad. Nu kan ni väl inte resa till Verville.s Gilbert svarade icke genast. Om ni vill låta mig stanna här en liten tid, skall jag med glädje antaga ert anbud, svarade han slutligen. cJa, med allra största nöje, utbrast Beatrice. med strålande ögon. Detgjorde henne mycket ondt om Gilbert, men hon var äfven mycket glad öfver att han stannade. Kort sagdt, det är en dälig vind som inte för något godt med sig. TJIrGoPJERDE KAPITLET. Verlden är full af kärlekshistorier. Staden, landet, den fölkhvimlande gatan, den uslaste hydda likaväl som palatset ha eller ha någon gång haft sin kärlekshistoria. Den må vara dyster eller glad, en idyll eiler en elegi — det betyder föga, hvart man gär eller hvar man är, så ha kärlekshistorierna varit der förut eller äro der ännu, ty de äro andar och besöka jordens vida rund både natt och dag, hela dygnet om. En verklig kärlekshistoria, en sådan som icke varit känd på månzen god dag, besökte nu gamla ÖCoruoosie Mr Gervoise, som annars aldrig läste romaner, lät med synnerligt nöje sina ögon irra genom de försia bladen af denna. Hans belåtenhet minskades emellertid under berättelsens fortgång, ty det undföll honom icke att den enu af de tveone persuner, som alltid figu: