Aftonbladet – 27 september 1865, sida 2

hos henne, som icke behigade honom? Sjelfva hennes ofullkomligheter, och han hvarken glömde eller förbisåg dem, förekommo honom mera förtrollande än alla Luices dygder. Ack, tadla honom icke, han hade nästan förlorat förståndet och ilade med hastiga steg nedåt den branta sluttning, som leder från frihet till träldom, och för hvilken det är så svår: att åter klättra u . Hans blindhet var fullständig. Afven om en dunkel aning om fara någon gång rann upp i hans själ, försvann den dock åter lika hastigt. Denna gång var mr Gervoises son verkligen lycklig. Den skönaste himmel. den klaraste sol strålade öfver hans lycka, och en fullständig och ljuf frihet satte kro pan på dess välsignelser. Han kunde vara hela dsgen ho: Beatrice, utan att någon lef vande varelse blandude sig deruti eller fäste någon uppmärksamhet dervid. Beatrice var lycklig i hans sällskap, och Gilbert lefde i en dröm, ur hvilken han trodde att han aldrig skulle vakna. Han hade lefvat ett ensamt och strängt lif i sin ungdom och och glädjen kom honom nu till mötes med ett leende på läppen och rosor på kinderna, och Gilbert bedyrade, att han vldrig hade sett en så skön gudinna. Huru ifrigt, huru feberaktigt helsade han henne icke! Med hvilken hänryckning välkomnade icke hans längtande hjerta denna bulda och länge väntade gäs:, som med den svartögda Beutrice vid handen mötte honom hvarje timme på dagen nere i trädgården, på de vackra fälten, eller uti Carnoosies präktiga skog. Ötvermåttet af denna glädje hindrade honom att uppsöka och analysera källan. från hvilken den I-dde sitt urspruvug. Många länga timmar hade Gilbert tänkt och grubbtat; han var nu trött vid detta upytviga ar: