Aftonbladet – 27 september 1865, sida 2

— Lejontämjaren Charles Kreutzsberg förevisar för närvarande hvarje etton kl. 5 och 7 sex dresserade lejon, två hanar och fyra honor, i ett uti Humlegården uppfördt provisoriskt brädskjul. Lejonen uppgifvas allesammans vara treåriga. De haga i allmänhet stilla, lugnt betraktande äskädarne, ills hr Kreutzberg visar sig, men blifva då oroliga, och när han slutligen inträder i den jernbur, der de förvaras, uppstiga de allesamman, visande hosom gan-ka fula miner och mumla på ett ingalunda angenämt sätt. Hr K eu zberg är en ung, starkt växt man, blond med milda, nästrn qvinliga drag, som vid första påseendet skulle tyckas föga imponerande på djnrens koung. Med en piska i ena handen och en pistol i den andra stiger ban oförskräckt in i buren, kastar ett par köttsiycken på söltvet, hvilka lejonen girigt betrakta, men ef) röra, förrän ban ger dem tillåtelse derull. Med leende min, men skurpt fixeranle de stolta djuren, börjar han dels sit ande, dels stående sin dressyr, bestående eri, att lejonen springa fram och tillbaks rundt omkriog honom, kastande sig öfver hvarandra, smidiga som kattor, hoppa genom ett mindre tunnband och över en säpp eamt bakom hans rygg, under det han sitter framåtlutad på en swl. Uuder dessa konsters utförande ryta de beständigt, viande sina mordiska gup, men gitva ändå, såsom det synes, nästan motvilligt vika för hans kommando. Vid förevisningens slut utträder hr Kreutzberg hastizt ur buren, och det ser nästan ut som om lejonen, förut betvingade genom hans blick och hållning, lävkte begagna detia ögonblick, för attkasta sig ö:ver hocom, ty de rusa nu häftigt mot den efter hr Kreuizberg slutna dörren, utstötande ett doit rytande. Efter dresseringen bespisas de med råa köttstycken, hvilka de sluka helt hastigt, hvar: fter de undersöka jerngallret, derunder kastande föga vänliga blickar på åskådarne, som nu kynda att aflägsva sig, för att icke ullt rv mycket reta aptiten. Iatrycket af föreställningen är ej så obehuaghgt som man öreställer sig, ty hr Kreuizbergs lugna hällning och leende min ingitva förtroende ill hans makt ötver djuren, —