bank, unddertecknade han tillika med ofvan nämnde haerrar, hans meddirektörer, en revers å 1000,000 rdr rmt, som han, Gyllenram, utlevmnat frå banken, utan att hvarken låta bokförea den eller tillse att banken för densamma erhhöll någon, den ringaste valuta. r 1864 betamns reversen pantsart och måste lösas. De som undertecknat densamma inlöste den. På grund af detta dokument försökte de sedermera att i början af innevarande år utbekomma penningar ur banken; men dess nuvarande verkställande direktör, hr R. Westman, förklarade bestämdt att detta papper icke representerade någon bankens skuld. Någon lagsökningsåtgärd mot banken vågade de likväl icke vidtaga. Detbe ramades då att frågan skulle underställas en extra bolagsstämma, och i en skrift af den 5 Maj 1865 sökte ofvannämnde herrar visa, att de borde fritagas från all enskild förlust och begärdes under uppgifna vilkor endast 69.,000 rdr rmtaf bolaget, hvarjemte antyddes :att bolavet löpte faran af en långvarig process. Den extra bolags tämman hölls i Linköping den 16 sistl. Maj; men redan föree densammas öppnande hade en skrift bliivvit af sökanderne ingifven med be gäran att frågan icke nu skulle förekomma. Bolaget öönskade temligen allmänt att åtgärder sktulle vidtagas för att få ett slut på det abnorrma förhållande, som ovedersägligen liggerr uti den betänkliga omständighet att åtskillliga personer innenafva en i bankens namrn utställd revers, för hvilken banken icke erhäillit någon valuta. Dessa bolagsmännens tänkesätt funno uttryck uti följande af bolaget fattade beslut: Patt uppdraga direktionen att affordra de herrar, som underskrifvit skriften af den 5 Maj om äåterkallelsen af frågans behandling vid denm extra bolagsstämma, en förklaring att afstå från allt framtida kraft mot bolaget, på grund af den ifrågavarande reversen.? Den nuvarande bankdirektionen har ganska riktigt verkställt bolagsstämmans beslut, och som man ser delgifvit bolaget hr Gyllenrams m. fl. här ofvan intaga vägran att afstå fråm allt framtida kraf mot bolaget på grund af den ifrågavarande reversen. Saken,, i sig sjelf alltid bedröflig, utgjorde till en början ingenting annat än en lörlust som hr Gyllenram genom egen grof vårds: löshet ådragit sig i första rummet och, såfrumt han ej gälda gitter, sina meddirektörer. Att försöka fremkallandet af ett bo: lagsstämmobeslut i syftning att med större eller miidre summa tå förlusten ersatt, var en stor oklokhet, då framställningen affattades i form af anspråk. Att den gjorda framställningen återtogs i sista stunden, syntes wittna derom att man åtminstone för ögomblicket varit hugad låta de förmenta röttsanspråken fara och i stället måhända vädjat till bolagets välvilja och billighetskänsla, men denna uppfattning har tyvärr visat sig ald-les oriktig; beviset ligger uti den afgifna förklaringen. Ehuru ingen ifrågasatt hr Gyllenrams och öfriges heder, så kan ej numera förnekas att de åsidosatt all granlagenhet, samt låtit egennyttan medtysta rättskänslan. Blott den tilldragels: n, att det är möjligt att personer, som fått sig förtrodd styrelsen af en bank, kunna utställa reverser å baukens vägnar och låta dem spårlöst försvinna, är oerhördt. Men att försvara ett sådant handclingssätt och att på dylika papper söka grunda fordringsanspräk emot det bolag, hvars egendom och intressen man blifvit satt att vårda och hvars förtroende man åtnjutit, hvad är väl det? Väl heter det att d m renom är allting rent?, men icke må man, derför att man i öfrigt handlar redligt, tro att man har rätt. att vältra en iräkad sjeltförvållad förlust på andra bolagsmän. Vi hoppas derföre att dessa hrr må begagna första tillfälle att till bankens nuvarande direktion afleemna det ifrågavarande dokumentet, utan älta anspråk på baukens i öfrigt hårdt anlitade: tillgångar.