Kreditivafgifter ... . ee 12.568 , Olverföringsafgifter 2111 Diverse inkomster... .. 1,798 Förlust på årets bankrörelse 42,001 Summa 135,158 Revisorerna yftra med anledning häraf: Detta conto utvisar så!edes förlust på årets bankrörelse med 42.001 rdr, som utbalanceras till framtida godtgörelse, och instämmande i direktionens förslag kunna revisorerna fördenskull icke tillstyrka någon utdelning, utöfver vanlig ränta, å banklotterna för det sist förflutna bankårev?. På enahanda sött upptager utgående balancekonto en post så lydande: brist uppkommen af under året yppade osäkra tordringar, hvilken ej af årets vinst blifvit betäckt, 42.001 rdr?. Man har härvidlag gått fullkomligen öppet till väga och icke hyst den ringaste tvekan att underrätta bolaget om bankens ställning. Dt förefaller oss likväl besynnerligt att reviBorerna, som på detta sätt grupperat siffrorna, icke tvekat att indirekt tillstyrka en utdelning under benämning af PvanI:g ränta? å lotterna. Denna vanliga ränta benämnes i allmänhet grundfondsränta och utgår med 5 å den insatta grundfo..den. Då likväl en bank icke har några ovilkorliga förpligtelser att utgifva, hvarken grundfondsränta eller vinstutdelning å lotterna, så framt ej redogörelsen för årets rörelse utvisar ett öfverskott eller vinst, så anse vi revisorerna hafva saknat skäl att tillstyrka en dylik ränteutdelning. Men ännu mera förvånande finna vi bolagets beslut att, utöfver berörde grundfondsränta, en vinstutdelning motsva:ande 1 4 skulle ega rum; förmodligen på det att lottegarne skulle ernå åtminstone 6 4 å det insatta kapitalet. Det förebars visserligen att denna sjette procent skulle tagas af särskildt reserverade medel, men dessa medel, som vid 1862 års bolags stämma reserverades i en särskild fond för alt, vid möjligen förefallande behof vara att tillgå?, synes oss under förhanden varande förhållanden hafva bort ibland bankens tillgångar bibehållas. Den meningsskiljaktighet. som inom bolaget rådde i denna fråga, utöfvar intet inflytande på bankens sohdiet; den är ostridig och obetviflad. Det gäller således icke den mindre betydande summa, som utdelats bland lottegarne, utan blott huruvida det är riktigt och lagligt att, när en räkenskap föreli,ger, som utvisar brist, besluta en vinstutdelning. Den tör Öster-ötlanus enskilda bank gällande bolagsordning lyder uti 40: ?AFf bankens för hvart bolagsår behällna vinst, efter afdrag af förvaltningskostnader, förluster och osäkra fordringar, göres utdelning å lotterna, till hela procent beräknad.? Här äro ordalagen oförtydbara och revisorerna hafva också ganska riktigt affört både ifna förluster och osäkra fordringar. Icke esto mindre bar ett dylikt beslut blifvit fattadt, men om bolagen ej läta sig angeläget vara att efterlefva antagna och stadfästade bolagsordningar, så förbise de sitt eget gagn och bästa. En oegentlighet nödgas vi påpeka, bestående deruti att revisorerna föreslagit det den uppkomna bristen skulle ?utbalanceras till framgen godtgörelse. Nog hafva vi sett bankräkenskaper, der man från ett års räkenskaper till ett följande öfverfört å förlustoch vinstkonto den del ef vinsten, som man icke funnit lämpligt utdela ä lotterna; men aldrig hafva vi kunnat föreställa oss att en brist skulle från ett till ett annat är fortlöpa uti förlustoch vinstkonto. Den iråkade förlusten måste naturligtvis påföras reservfonden för att ej vidare omtalas, och vi förmoda att direktionen sålunda förfarit uti denna räkenskapsfråga. Det märkligaste vid denna bolagsstämma var dock följande direktionens meddelande, hvilket, såvidt vi kunnat finna af de tillgängliga redogörelserna för stämman, icke utgjort föremäl för hvarken öfverläggning eller beslut, utan blifvit med eller utan atsigt öfverhoppadt, lydande detsamma sålunda: ?Sedan bankbolaget å extra bolagsstämma den 16 sistl. Maj uppdragit åt direktionen, att uppmana hrr kamreraren C. Arvedson, jägmästaren F. A. Forssbeck, hofmarskalken frih. C. Lagerfelt, kaptenen frih. G. Lagerfelt, landshötdingen H. Gullenram, rusthållaren Daniel Månson i Kringstad och apotekaren A. F. Wigander, hvilka väckt anspråk om skyldighet för enskilda banken att inlösa en den 1 December 1859 af dem, såsom då varande ledamöter i bankdirektion-n, utgilven revers å 100.000 rdr rmt, men sedermera återkallat nämnde frågas behandling vid ifrågavarande bolagsstämma, att afgifva en förklaring, att de afstvodo frän allt framtida kraf mot bolag t, på grund af berörde revers, så hafva de, på direktionens uppmaning alt yttra sig i ämnet, tillkännagifvit, att de icke afgåfvo en dylik förklaring.? Detta aktstycke har ho: oss väckt de smärtsammaste känslor, och läsaren skall utan tvifvel finna, att här är en mer än vanligt allvarsam sak på tapeten. Redan är 1859, då numera landshötdingen Gyllenram var verkställande direktör i Östergötlands enskilda