Aftonbladet – 25 september 1865, sida 2

BEATRICE. Roman i tvenne delar. AR Julia Kavanagh. Kan ni inte skrifva till mamsell Joanne?? frågade hon, då de möttes i biblioteket. ?Nej, hon är dertill alltför stor formalist; det går inte an. Jag fruktar verkligen att hon blir sårad af att jag är så länge borta, ty hon kände mitt äreude hit.? ?Huru smickrande för mig!? tänkte Beatrice. Huru länge har han då varit här? Fjorton dagar på sin höjd.? Det uppskof, som min fars resa och nu hans sjukdom förorsakat, skall säkert icke lända mig till fördel?, fortfor Gilbert och såg så ängslig ut, att Beatrice glömde sitt missnöje. ?Nå, men om mr Gervoise hade nekat sitt samtycke? frågade hon plötsligt. I sådant fall skulle det inte blifvit något giftermål af. Madame Joanne skulle aldrig tillåta att hennes dotter trädde in i en familj, i hvilken hon inte vore välkommen.? Det är lyckligt att ni inte är bunden genom några kärlekslöften?, sade Beatrice spetsigt. Gili ert log. ?Jag truktar att min lilla Beatrice inte är så synnerligt vis i sådana saker?, sade han halft vänligt, halft ironiskt. ?Hon har läst några romaner och ser lifvet genom dessa ungdomslärares glasögon. I stället för aktning och lugn tillgifvenhet sätter hon Romeos och Julias känslor, som skratta åt alla hinder och besegra både Capulet och Montague. Är det inte så?? Jag har endast läst få romaner?, svarade Beatrice harmset, ?men jog föredrager v) Se A. B. n:r 183—197, 199. 201—207, 209, 21-218, 218—2U.