Aftonbladet – 25 september 1865, sida 2

Saken är den?, fortfor mr Gervoise, : det han vände sig till Beatrice, ?att jag hyrt ut Autonys hus åt en mr Stone, er väldig fiskare, och på samma gång medga: jag honom rättighet att meta här i ström. men.? Beatrice rodnade starkt. Hon var svart sjuk om sina rättigheter, och mr Gervoise hade gjort väl uti att berätta henne det: Gilberts närvaro. För hans skull teg hor och fann sig deruti. Något annat var det icke heller som mr Gervoise önskade. Han hade gjort en briljant allär, hyrt ut huset för dess dubbla värde och hade i Antonys hyresgäst funnit en förmögen man med en vacker dotter. Det var visst godt och väl att Gilbert gifte sig med Beatrice, men stackars Antony måste också ha sig en hustru. Han var alltför mycket känd i trakten, för att det skulle vara någon utsigt för honom att kunna få någon af ortens arftagerskor, men med en främling kunde det lyckas bättre. Det var visserligen tills vidare endest en utsigt; men mr Gervoise lät aldrig en utsigt gå sig ur händerna, huru svag den än var. Helt belåten med Beatrices tysta undergifvenhet, vände han sig åter till Gilbert. Nå, du reser väl snart?? Då ni nu blifvit frisk, tror jag att det är bäst att resa så fort som möjligt.? ?Mycket rätt. Men hvarför inte tillbringa din smekmånad här? Hvarför inte föra din brud till Beatrice? — Beatrice skulle säkert önska lära känn: henne.? Gilbert log ewt allvarligt löje. Ni glömmer att jag måste stanna i Verville. Den vän, som sköter min praktik, kan inte dröja der länge.? Nå, svarade mr Gervoise vänligt, så komma vi till dig, Gilbert, både din styfmor, B-atrice och jag. Vi måste ee din lilla hustru, min gosse. En mycket söt ung flicka, enligt allt hvad jag hört. Jag riktigt längtar att få göra hennes bekantskap.? ?Han måste viest tänka på något skälm