Aftonbladet – 23 september 1865, sida 3

mnade sina kreditiv. Sändebudet yttrade sitt tal: De förra förbindelserna mellan e kungliga familjerna i Spanien och Saoyen, äfvensom de gemensamma intressena 5r båda nationerna, som Lafva samma urprung och samma politiska inrättningar, äro nr borgen för att de nu återställda goda örhållandena skola dagligen allt mera beästas. Konungen svarade i samma anda. Hr Sella lofvar sig af den nya mäldskaten en årlig tillökning i statsinkomsterna af 70 millioner lire (— 119 mill. rdr), utan tt dock brödpriset derigenom höjes med ner än 1 centesimo pr kilogram. När för n tid sedan en framstående personlighet ;jorde honom uppmärksam på faran af lenna skatts införande, svarade finansministern: SJag vet mycket väl att denna skatt corrimer att möta fruktansvärda svårigheter, nen under nuvarande omständigheter återstår ej annan utväg än att antingen upp: bränna den ?stora boken? eller ock konvertera räotan, afskeda armån eller pålägga landet nya bördor.4 Han kommer att hos den nya kammaren förorda skatten såsom alldeles oundgänlig till betäckande af skattkammarens nya deficit af mer än 200 mill., och antages .den ej, är han beredd att afgi ur mihiståren: w RYSSLAND. Den pya ryska presslagen har nu trädt i kraft. Ö:verstyrelsen för pressärenderna öpp nade den 13 September sin verksamhet, dervid pressens chef, geneimerådet Stecherbinin emottog de församlade ledamöterna i öfverstyrelsen, kanslipersonalen, S:t Petersburgs censurkomilters censorer och inspektörerna för tryckerierna. Klockan 2 emanlände inrikes ministern, statssekreteraren furst Obolenski, hvarefter en högtidlig gudstj. st vidtog, och sedan embetsrummen blifvit bestänkte med vigvatten, blef akten om verkets öppnande undertecknad af ministern samt presschefen och öfverstyrelsens medlemmar. Till slut yttrade ministern några helsningsord till de närvarande, erinrande dervid om vigten af de nya lagbestämningarne. Enligt den nya Jagen kunna periodiska skrifter i Petersburg och Moskwa pubfliceras utan censur, om de så önska, i hvilket fall de erlägga en dryg kaution. Censuren är dock derjemte bibehållen för dem, som icke ingå härpå, och är för landsortpressen obligatorisk. Allt icke periodiskt tryck är befriadt från censur. S:t Peterbärgskia Wädomosti tillkännagifser att blådet erhållit tillstånd att utkomma utan cen presterna ha beslutit att icke a sur, samt uttalar med anledning deraf sin fröjd öfver ett vara förklarad myndig men tillägger: ? amtidigt med denna nya rättigHet; med detta erkännande-att vara anse färdig att gå på egna ben, att röra sig efter egen vilja och att låta sin röst ljuda efter fullaste öfvertygelse, hvilar nu öfver 0388 de tunga följderna af denna sjelfständiga verksamhet: skyldigheten att ensam bära de må. gu formerna af det straff, hvarmed lagen hotar, säsom penningböter, fängelse, varningar, indragning af tidningen och förlust of utgifningsrätt.? Tidningen hoppas dock af tiden att denna lag skal blifva lindrigare och af dess nuvarande handhafvare att den icke skall omildt tillämpas. NORD-AMERIKA. Den religiösa striden i Missouri mellan regeriogen och presterskapet rasar ännu med oförminskad styrka, och de presbyterian aka ägga den lIgenom den nya konstitutionen föreskrifna embetseden. Guvernören har å sin sida beslutit att icke låta dessa prester få predika, loch som nästan hela befolkningen, både lekmän och prester, stå i opposition mot regeringen, torde striden komma att bli allvarsam. Det heter, att den militära kommendanten i S:t Louis har erbjudit guvernören hjelp af sina trupper för att framtvinga edens afläggande eller i motsatt fall tillsluta alla kyrkor. Berättelserna om misshandling af de frigifoa negrerna fortfara att inlöpa från alla sydstater, ehuru de i enstaka fall synas något öfverdrifna. Från Louisiana berättas, att negrerna dö i stor mängd, emedan de äro helt och hållet ur stånd att förskaffa sig den nödvändiga födan. I Norra Carolina hade man inbillat negrerna, att regeringen skulle förse dem allesammans med landtegendomar, och denna tro var så utbredd, att man från myndigheternas sida måste utfärda en kungörelse för att underrätta negrerna, att detta rykte var fullkomligt osannt och att negrerna måste arbeta, ifall de ville lefva. För kort tid sedan höllo 900 negrer ett möte i Mobile och beslöto, sedan de beklagat sin olyckliga ställning, att samtligen återvända till sina fordna herrar. VESTINDIEN. Slafveriets afskaffande i Nordamerika hor väckt tanken på ett dylikt framsteg på Kuba. I en församling af rika plantageegare ha flera planer i detta syfte blifvit diskuterade; en vill åstadkomma ett slafvarnes lösköpande genom eget arbete; en annan vill Uppe ett lån om 180 millioner piaster till ersättning för de 378,000 regrerna (således 500 för hvar); en tredje, som understödjes af en mängd. plantageegare, som tillsammans ega omkring fjerdedelen af slafvarne, vill genast frigifva negrerna, men i tio är förpligta dem att för bestämd lön arbeta åt deras nuvarande herrar. Det bar visat sig, att ön under de sista tio åren, utan att slafvarnes antal blifvit väsentligt ökadt, haft en dubbel, ja, nära tredubbel produktion, på grund af bättre åkerbrukeredskap, likasom äfven Portorico, der slafveriet nästan helt och hållet är utträngdt af det fria arbetet, i intet afseende är underlägset Kuba i materiel utveckling. Icke blott slafveriets afskaffande önskas, utan äfven öns delaktighet i moderlandets politiska friheter, representation i parlamentet, tullreformer ete. Några depu!erade harest till Madrid för att derom underhandla med regeringen. Ön har nu 1,400,000 invånare och kan således ha anspråk på större konsiderationer. Enligt underrättelser från Hayti, antager den der utbrutna revolutionen en hotande gestalt; Salnave hade redan eröfrat flera lästen i närheten af Cap Hayti, och presidenten Geffrard ämnade sjelf draga i fält